Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juli 1868, sida 2

unga svenska män, som närma sig oss. Jag vill bevara den tron, att det är blott ett fåtal af dem, som svara mot din mosters skildring. Jag skall vara försigtig, men jag vill ej gå så långt, att jag gör misstanken till regel, ty då skulle mitt lif förbittras, då ville jag hellre bosätta mig som eremit i en djup skog, som det hette i de gamla romanerna. Inte heller jag gör misstanken till regel, svarade den vackra Ebba bestämdt, ,,men jag är på min vakt och aktar mig isynnerhet noga för dem, som servera mig alltför mycket smicker. Men tiden lider, fortfor hon med en blick på pendylen. Jag väntar vagnen snart; den skall föra mig ut till söder, der — —. Der du har ett barmhertighetsverk att utöfva, sade Alma. Nej, blott en pligt af det slag, som äfven andra än barmhertiga uppfylla. Vår kusk körde öfver en liten gosse, då vi kommo till balen i förrgår, och det är denne patient, som jag vill besöka. Har du inte lust att göra mig sällskap? Mycket gerna tar jag med — jag vill blott först underrätta tant. V. Efter tio minuters förlopp sutto de begge vännerna i den beqväma landåen, som skulle föra dem till tvätterskans hem på söder. Alma kände sig glad öfver att få vara tillsammans med Ebba, som så väl förstod henne, som liknade henne i afseende på verldsåskådning och grundsatser och som var ganska rikt utrustad hvad själsförmögenheterna angick. Hennes friska, glada lynne inverkade på Almas, som utmärkte sig genom en viss tanksullhet och en böjelse för svärmiskt drömmande.