Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1868, sida 1

klotfigur? Stackars Hagen ser nästan för löjlig ut för att förlöjligas.f Men han är i alla fall mycket rolig och hygglig och en hjertans god menniska på köpet, invände Octavie protegerande. ,Se der, inföll en af herrarne, ,,ha vi gumman Trafvenfeldt, det vandrande nyhetsmagasinet. Den tandlösa munnen är uppspärrad till ett; ,,Oss emellan sagdt, mitt herrskap, så — — Sannerligen, bror Otto, visste jag inte, att du hade så mycket sinne för det fula — du, som annars visar så många prof på skönhetssinne. ,Ja, sade Hugo, ,det är verkligen besynnerligt, att den fjäril, som i verklighetens verld kringsvärmar rosor från morgon till qväll, i konstens håller sig till törnen och tistlar. Kanske det betyder, att du, min käre Lindenstråle, är i sjelfva verket mindre poetisk, än man skulle tro. Vet ni, mitt herrskap, sade Lindenstråle, jag gör mig riktiga samvetsqval öfver denna talang och dess utöfvande. Den roar min morbror, och derför har jag, på hans anmodan, medtagit portföljen, men jag är rädd, att karrikatyren ej kan från moralisk synpunkt försvaras. Hvad tänker ni derom, fröken Edelhjelm? Om ni yttrar blott ett ord mot den, skall jag öfverlemna dessa skizzer åt lågorna och det genast. Jag vill ej neka, att det synes mig nästan hjertlöst — — ,Det är nog — — jag behöfver ej veta mera, yttrade Lindenstråle, resande sig upp. Han samlade hastigt ihop teckningarne, och döf för ali opposition från de beundrande damerna, för sin morbrorg invändningar och för de forbausede herrarnes spetsiga anmärkningar, närmade han sig kakelugnen, drog spjellet och oppnade dörrarne. Karrikatyrpackan tändes höglidligt och kastades in i ugnen med grandios åtbörd.