Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juli 1868, sida 1

Sjelfviskhetens osser.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. Lindenstråle gick ut i det yttre rummet och återkom med en portfölj innehållande ritningar, som ifrigt mönstrades och gjorde verklig furore. Han egde i sjelfva verket en ovanlig förmåga att uppfatta och på ett träffande sätt, om också oftast med öfverdrift, återgifva det osköna, det narraktiga, det befängda, der det uppenbarade sig hos Adams barn. Denna talang sträckte sig ända derhän, att åtskilliga afbildningar egde en slående likhet med personer, hos hvilka man vanligen icke upptäckte något oskönt eller löjligt, och framhöllo deras förbisedda skröpligheter eller narraktigheter bjert och iögonfallande. När man sedan återsåg originalerna, fortlefde intrycket, och man kände sig frestad att skratta på dessas bekostnad. Kwarrikatyrbladen vandrade ur hand i hand och väckte allmän munterhet. Några unga damer skrattade med hela den trygghet, som deras af speglar oci tillbedjare bekräftade fägring ingaf dem, åt de bizarra figurerna. ,Äro de inte ypperliga, dessa skizzer, min nådiga? frågade Almas förmyndare, som ställt sig bakom hennes stol. Han har talang, min käre Otto, och det så det förslår, Sådant konstnärskap föredrar jag för min del framför producerandet af ståtliga taflor. Det roar och stämmer en gladt och kräfver inte så mycket pengar och arbete. Och geni är der i det — lika så mycket som i Hogarths, tycker jag åtminstone. Ack, Octavie lilla, utropade en af de unga damerna, ,har du observerat denna oförlikneliga ) Se H-T. N:o 163.