Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juli 1868, sida 2

till förändrade stadganden angående häradsrätternas arbetssätt och till de öfriga föreskrifter, som dermed egde sammanhang samt funnos erforderliga och lämpliga. Frukten af komiterades modor föreligger oss nu i ett af trycket utkommet ,,förslag till stadga angående allmänna underdomstolarne å landet. Då detta förslag i all sin enkelhet är af stor betydelse och griper djupt in i samhällslifvets förhållanden, samt komiterade synas hafva i flera hänseenden på ett lyckligt sätt löst det problem, som blifvit dem förelagdt, hafva vi trott det vara i sin ordning att fästs. allmänhetens uppmärksamhet derå. Förslaget går ut derpå, att till förkortande af rättegångar, ting skulle hållas allmänneligen en gång i hvarje månad, i stället att det hittills endast hållits tre gånger på året och på somliga ställen i riket blott två gånger, och till och med endast en gång. För sådant ändamål har det varit nödigt, att hvarje domsaga, der afstånden ej varit för stora, förvandlats till ett enda tingslag. Genom att taga till grundsats, att befolkningen i allmänhet ej borde få mera än fyra mil till tingsstället hafva komiterade vunnit det resultat, att af rikets 103 domsagor 66 eller omkring 23 kunde tillgodogöras en sådan förmån, samt att 29 domsagor kunde indelas hvar för sig i två tingslag, hvaremot 8 domsagor fortfarande måste förblifva sönderklufne i flera tingslag. Der domsaga består af ett tingslag, skulle lagtima ting hållas såsom sagdt en gång i hvarje månad utom Januari och börjas första helgfria Tisdag samt pågå så länge målens antal det erfordrade. Uti domsaga med två tingslag skulle för hvartdera tingslaget hållas lagtima ting hvarannan månad; och der flera tingslag än två äro till en domsaga förenade, borde lagtima ting hållas tre gånger om året i hvarje tingslag. I ett land, hvilket såsom vårt blifvit tillgodosedt med jernvägar och telegrasinrättningar till en så betydlig utsträckning, var det ej möjligt att qvarhålla lagskipningen vid det sengångarsystem, som hittills varit följdt. Rättstvister uppkomma talrikare genom den ökade lifligheten i allmänna samfärdseln och erfordra ett hastigare afgörande. Den gamla institutionen af domare och nämnd r bibehållen, endast med den förändring att nämndens antal är reduceradt till högst åtta och minst fem, som på en gång må i rätten sitta. Till nämndeman är en hvar valbar, som i kommunens allmänna angelägenheter är röstberättigad, om han inom valkretsen är bosatt, ej står under förmynderskap samt ej är i konungens eller rikets tjenst; hvaremot föreslagits att från nämndemannakallet skulle skiljas hvarje annat bestyr, som dertill ej rätteligen hörde och lämpligare kunde läggas å fjerdingsmän eller andra till administrationen hörande personer. Allmänna tjenstgöringstiden för nämndeman skulle blifva sex år, med rätt för honom att, om han så önskade, afgå efter två års tjenstgöring, eller med andra ord han skulle tjena i två år och ej få qvarsitta längre än sex år, om han ej af folkets förtroende åter invaldes: ett j stadgande, som är ganska välbetänkt, då exempel ej saknas, att det efter nuvarande lag stundom I varit rätt kinkigt att blifva af med personer, som, n gång invalda, envisats att qvarblifva vid be fottningen, ehuru de derför funnits mindre lämpiga. Då häradet ej längre kommer att utgöra grunj den för domkretsen, måste benämningen häradsrätt upphöra. Man har i stället valt tingsrätt, såsom ett förut kändt och i många orter begagnadt namn; och domaren har man trott lämpligast böra kallas lagman. Omedelbart efter hvarje måls handläggning skulle besked meddelas, huruvida uppskof erfordrades och då till hvilken dag af nästa ting det utställdes, eller om slutlig dom kunde gifvas. vVore saken enkel, komme deslut att meddelas genast. I mera invecklade frågor finge domen anstå till första rättegångsdagen af nästa ting, då parterna hade att den uifå. Så kallad löseneller utslagsdag, såsom nu brukas, komme derföre alldeles att försvinna. Domaren finge genom den nya ordningen säkerligen ej obetydligen ökadt arbete. Redan förut ötver höfvan dermed betungad, skulle han ej kunna fullgöra sina många och olikartade bestyr, om ej någon utväg förefunnes att underlätta hans mödor. Komiterade haiva insett detta och derföre, i likhet med hvad i vårt broderland är stadgadt genom författningen om fullmäktigskap vid vissa embeten, föreslagit, att domaren, om han ville begagna biträde i embetsförvaltningen, eger anmäla det hos hofrätten och gifva förslag å den, han till biträde äskar. Har hosrätten ingen anmärkning att göra mot den föreslagnes kompetens, skall förordnande för honom utfärdas på högst ett år i sender. Hans befattning skall bestå deri, att han efter uppdrag af domaren i dennes ställe, men på eget ansvar förrättar hvad till embetet hörer, med undantag af de lagtima tingen, att vidare i domarens frånvaro mottaga handlingar, som till domareembetet böra ingifvas, att utfärda stämningar och allehanda bevis, som begäras, m. m. samt att vara till hands för att då så erfordras, men efter hofi ättens törordnande, mottaga vikariet, när domaren är hindrad att hålla de lagtima tingen eller behofver tjenstledighet, Penaa anordning tro vi böra blifva till stert gagn så väl för allmänheten som för domaren. — Fimnes sällskap gaf i Thorsdags afton sin första representation för fullsatt salong. Programmet företedde det egendomliga, att sjelfva representationen föregicks af en halftimmas konsert. Sällskapet eger graciösa och käcka primadonner, manliga artister af första rang, och hästar, hvilka både hvad utscende och långt j kör omkring ett är sedan förordnade K. M:t en komitt, som fick i uppdrag att utarbeta förslag drifven konstskicklighet beträftar, tillfredsställa de mest högstämda anspråk. In synnerligen framstående rol inom sällskapet spelar det komiska elementet; derom vittnade bland annat den i dubbel mening halsbrytande fiol-duetten. Kommer nu till alla dessa fullkomligheter en elegans, sådan man endast hos sällskaper af första klassen finner den och som röjer sig i alla anordningar, hvilka icke äro beroende af lokalen, Vare nog sagdt, att sällskapets debut var lysande. (D. N:r.) — Medalj. Vaktmästaren å Stockholms rådhusrätts första asdelning J. A. Hörnsten har sått sig tilldelad en medalj i silfver af te storleken, med inskrift, ,, för medborgerlig förtjenst. — Dödsfall. Ett dödsfall, som icke var oväntadt, har inträffat i Söndags afton, då 1. d. intendenten vid kongl. öfverintendetsembetet, professorn och riddaren C. G. Blom Carlsson afled vid nära 70 års ålder. Den aflidne var högt aktad, såväl för skicklighet i sitt kall som för sin redbarhet. Tyst och stilla som hans vandel, var älven hans välgörenhet, och vänfastheten hos honom var orubblig under alla förhållanden, från barndomen till den höga ålderdomen. — Geologen prof. Erdman med tvenne biträden vistas för närvarande i Jemtland, På oc om de lyckas taga reda på några etroleikällor åt oss, säger , Jemtlands! äns tidning, och sålunda skaffa oss ljus, synnerligast åt våra utsigter för framtiden. — Faslighetsköp. I Thorsdags försåldes å Stockholms auktionskammare utmäkta fastigheten med adress N:o S B. vid Majorsgatan å Ladugårdslandet, bevillningstaxerad till 65,000 rdr och saluärderad till 60,300 rdr, samt inropades af bruksidkaren C. Geijer för 55,000 rdr. — Dyvkeriarbeten vid Dalarö. Ingeniörerna Santesson och Nordblad, som sistl. höst började med undersökning och upptagande af delar från derstädes sjunkna linieskeppet Applet samt dermed hela denna sommar utan uppehåll jort larit hafva tills vidare upphört dermed, sedan de, oaktadt stora uppoffringar, ej funnit något af egentligt värde, som kunnat ersätta deras möda och omkostnader. Under arbetet har dock åtskilligt påträffats och blifvit upptaget, såsom skråkappar, bestående af kåcy uti de mind; ek loraa eller skrået blifär af intresse, drar, hyar t lost lagrr Rn ——————— 2 — co