Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 3

egen lilla såfänga och inse att det är och egentligen alltid bordt vara fråga om någonting oändligen högre och bättre än en usel partiseger. Strid måste visserligen vara i vitterheten likasom i hela det menskliga lifvet: allas åsigter kunna ej vara lika, böra det ej heller: men striden kan och bör vara ädel och ridderlig. Med blanka, med himmelska vapen böra vi täfla, utan högmod hos den segrande, utan afund hos den besegrade. Det är skönt att öfvervinnas i sång: mer än en gång har jag blifvit det af dig, af Atterbom och af så många andra: men Gud är mitt vittne att jag dervid alldrig känt annat än glädje. Men väl har jag känt harm, då man skoningslöst angripit namn, dem jag värderar, dem efterverlden också skall värdera, ehuru de diktade i andra former än våra. Väl har jag trott och tror ännu att den reform i vår vitterhet, som man åsyftat och som äfven i visst afseende var nödvändig, kunde och borde göras utan så mycket buller och bång, utan så mycken orättvisa och bitterhet: Jag har trott och tror ännu att den så kallade gamla vitterheten bör sjungas ej disputeras bort. Man skall ej smäda det gamla, utan endast öfverträffa det, man skall strida ej med död speculation utan med lefvande sång. Det är just det herrliga i dikten som i dess fallna afbild i lifvet att neml. Theorien betyder för sången äfven så litet som moralsystemet för handlingen. Aldraminst borde man vid frågor af sådan Gudomlig natur tåla ibland sig en sådan personifierad oduglighet som t. ex. Hammarsköld. Ingen menniska i Sverge har så mycket skadat vitterheten som han, af hvad sect hon än må vara. Derföre kan jag också alldrig stifta någon frid med honom, under intet villkor; ty han har gjort mera ondt än alla de andra tillsammantagna, och intet så mycket som ett solgrand godt. Mannen skall i öfrigt vara from: men jag är och förblifver hans dödsfiende, ingalunda af enskild hämnd (som vore uselt) utan af patriotisk och cosmopolitisk. I öfrigt skall det hjerteligen glädja mig om den anonymus, som skrifvit Fridsropet, vore någon annan än Atterb. Vi hade då en stor, ganska stor Poöt mera i Sverge. Men det kan icke vara någon annan. Äfven Runesvärdet 4) är en högst märkvärdig produkt, och sista acten lofvar, så vidt jag af en hastig genomläsning förstår, något alldeles ovanligt. Hjelp honom derföre till rätta och låt icke en sådan natur gå under. Just som jag skulle sluta detta bref får jag med posten från Stockholm höra att man vill actionera dig för din Bok och att äfven Leopold skall vara med inedrigheten. I fall så är — ja då är allting slut. Men det är icke, det kan icke vara sålunda. Man vågar icke göra sig så löjlig, så ärelös inför hela Sverge. Store Gud! Leopold som ifrar för Treenigheten! Nej, det är omöjligt. Emellertid är jag rätt orolig. Min hustru helsar dig af hjertat. Af 6 barn har jag nu endast 4 qvar, 2 gossar och 2 flickor. För öfrigt mycket bekymmer, ty först i år, efter 9 års tjenstgöring, får jag börja räkna någon del af Professorslönen; men nu gäller den så godt som intet. Jag har iöfrigt visst haft goda inkomster, men är tyvärr en dålig hushållare. Helsa hjertligen din hustru och pojke. Item Biberg, Atterbom, Grafström. Glöm ej din redlige vän Legnr. Ett litet Poöm 5) som före Julen utkom bifogas. Här anses det för alldeles misslyckadt och säges vara Catchesen i Hexametrar. Det är väl möjlgt, men jag kan nu ej hjelpa det. Helsa Silln och hans fru rätt mycket från oss begge. Afven Löwenhjelm. 1) Thorild, tillika en philosophisk och ophilosophisk Bekännelse. 1 D. Upsala 1820. 2) Poetisk Kalender för år 1821. Utgifven af Atterbom, sid. 7—16. 3) Nyssnamnde Kalender, sid. 16—21. 4) Upsala 1820. 5) Nattvardsbarnen. Lund 1820. — — En egendomlig egendom. Till Hand.-Tidn:n skrifves: Uti en serdeles naturskön trakt vid Vet