Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 2

AMERIKA. Den förre guvernören i staten Newyork, Horatio Seymour, har visserligen af det demokratiska konventet blifvit uppställd som kandidat till presidentvärdigheten, men först efter många tvister demokraterna emellan, bevisande, huru svårt det föll sig för partiet att fatta beslut. Det vill äfven af många skäl synas, som om man tagit sin tillflykt tillhonom såsom i en viss mån sista möjlighet. Pendletons vänner voro beslutna att motsätta sig Chase och tvertom. Och häraf kom sig utan tvifvel, att en i många fall neutral kandidat skulle framgå ur valstriden. Seymour tillhörde under inbördeskriget fredsdemokraterna, och det är derföre ännu mycket fråga om, huruvida den andra flygeln at partiet — krigsdemokraterna — skall ärligt ansluta sig till honom. Under hans guvernörskap förekommo år 1863 de blodiga tumult i Newyork, vid hvilka irländarne öfverföllo sina konkurrenter på arbetsmarknaden — negrerna. Hvad Seymours enskilda karakter angår, så är allmänna omdömet härom godt. Likväl är det temligen obegripligt, huru han, som alltid motsatt sig hvarje kränkning af den rätt, som tillkommer statens kreditorer, har kunnat antaga en kandidatur, i hvars program står skrifvet: kupongbeskattning och statsskuldens betalning med pappersmynt. En korrespondent till den engelska ,, Morning Post meddelar följande augående en egendomlig ministerkris i Mexiko: ,, Genom general Orlegas tillfångatagande var en plats som öfverdomare och det dermed förbundna vice presidentskapet ledig. Sedan nu hans embetstid den 6 Juni tilländagått, lemnade Juaree nämnde embete till utrikesministern Lerdo de Tejada, hvilken genom denna utnämning i sin person förenade sem embeten, ty han var nu kongressledamot, statssekreterare, utrikesminister, republikens vice president och öfverdomare. Enligt försattningen måste Tejada emellertid till högsta domstolen, i hvilken han blifvit vice president, inkomma med ansökan om tillätelse att så behålla sin ministerpost. Detta förvägrades honom. Tejada lärer visserligen hafva för afsigt att nedlägga sin ministerpost, men Juarez gör härdnackadt motstånd mot högsta domstolens beslut och har sått hela pressen mot sig och sitt kabinett. Justitieministern Castro har redan abdikerat, och man motser dagligen de andra ministrarnes afskedsansökningar. Det påstås, att Juarez skall — för att komma från denna obehagliga ställning — lemna hufvudstaden och intill kongressens återinkallande i September begifva sig till Oajaca, sin födelsestad.