Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 2

Article Image
hinder i vägen för den unge stätlige repri tens för boskapsslägtet ilandsättande härstädes, fast ingen boskapssjuka finnes. Frågan kan till och ned vara, om man ej fordrar lifvet för hans oskylliga tilltag att nalkas vår strand. Han kunde ej tro, att det skulle vara något ondt deri, då ingen kreatur: t finnes eller iunnits i Riga. Men de, som skrifva författningar, räsonnera ej på det viset. tan kunde äfven hatva anspråk på en mildare behandling, då han genom det sällskap af en högre ordning, hvartill han nu slutit sig, visat att han skilt sig ifrån boskapen. Och icke nog dermed, han förvånar äfven med en mängd konster, som ära vara alldeles ovanliga för det slägte, hvartill man nu, trots hans konstskicklighet, torde hafva den ogrannlagenheten att vilja räkna honom. I Djurgårdsstaden äro derför redan sympatierna vidt atbredda för det ädla djuret, och man darrar för less blifvande öde. Det berättas, att man till dess ördel ämnar ingå till vederbörande med en nådeansökan, som man hoppas skall bifallas på den grund att detta djur, som står så långt öfver den vanliga boskapen, afslutat allt umgänge med densamma. — Eldsvådor. Enligt till konungens befallningshafvande i Stockholms län ingångna rapporter, hafva flera eldsvådor under de ärmast föregående veckorna timat inom länet: Natten mellan den 15 och 16 sistl. Juni utbröt id i Göringe by, Estuna socken, dervid 1 boningshus och omkring 20 ladugårdsoch uthus med deri befintlig lösegendom; tillhörig byns 3 åboer, nedbrunno och bletvo 2 kor, 2 svin och 13 får innebrända. Orsaken till eldens uppkomst är ej med säkerhet känd, men den antages hafva härledt sig från jordbränning eller odling, som förehades på något afstånd från nämnda lada. Den 26 sistl. Juni, kl. omkring 9 på aftonen, mder det att af kronobetjening upphådadt manskap var sysselsatt med att släcka en på egendomen Wiggebyholms skog i Täby socken uppkommen skogseld, utbröt samtidigt eld vid Ytterby sård under Näsby egendom i samma socken. Kroiolänsmannen Nordqvist tog med sig manskap från skogselden och begaf sig genast till Ytterby, men någon släckning var icke möjlig. En större ladusårdsbyggnad med två flyglar, innehållande logar, lador, stallar och fähus med åtskilligt foder och ikerbruksredskap nedbrunno. Elden hade uppkommit genom att åskan slagit ned. I byggnaden, som var brandförsäkrad till 1,500 rdr, funnos för illfallet inga kreatur, men några lass foder och diverse åkerbruksredskap blefvo lågornas rof. Den 11 d:s, kl. 5 på aftonen, hemsöktes egendomen Jakobsdal. belägen i Jerfälla socken och tillhörig brukspatron J. A. Sparrman, af en svårare eldsvåda, dervid ladugården, inredd för 90 kor, jemte 40 lass på skullarne liggande hö af årets skörd och en mängd halm af fjolårets, ett oxhns, ett större redskapslider med nästan all gårdens åkeroch körredskap samt en magasinsbyggnad i tre våningar nedbrunno. Elden, som först syntes uppflamma i en halmstack, liggande på vödselstaden utanför koladugården, fattade ögonblickligen i taket till nämnde byggnad. spridde sig derifrån till magasinet, redskapsliuret och koladugården med sådan hastighet, att nämnda byggnader inem mindre än 15 minuter voro i brand. Till stället skyndande folk lyckades med möda lösklafva och utdrifva de i ladugården varande kor, 48 st. till antalet. Från Jerfålla kyrka och Säby gård ankommo d skyndsamt sprutor, men på någon släckning af de brinnande husen var ej att tänka; deremot lyckaI des man afhåälla elden från de andra uthusen samt bränneriet och öfriga närbelägna byggnader. Vid hållet polisförhör om händelsen, har inspektoren på stället Åhlund berättat, att en dräng först meddelade honom, att elden var lös, och hade drängen uppgifvit, att den flammat upp ifrån en halmhög, liggande på gödselstaden utanför oxhuset. Drängen hade stått i dörren till koladugården, hvarifrån han observerat eld uppstiga från halmhögen och fatta i byggnadens tak. Han hade då ropat på en karl, sysselsatt att köra vatten, hvarefter han skyndat till inspektoren, som, underrättad om faran, genast vidtagit alla möjliga åtgärder för eldens hämmande, hvilket dock var förgäfves. Angående eldens uppkomst trodde drängen, som kort förut sett en karl köra öfver halmhögen med ett par oxar, att bland de sopor, som här legat utkastade, någon tändsticka möjligen funnits, som dervid fattat eld. De nedbrunna husen, med undantag af redskapslidret, voro försäkrade dels i länets brandstodsbolag, dels i städernas allmänna brandstodsbolag för byggnader å landet. Äfven lösegendomen var assurerad. — Folkhögskolorna. I Aftonbladet läses: Flera tecken synas antyda att vårt land ej länge skall behöfva vänta på sina första folkhögj 22—0 000c a sr rr rr soch betydelse hinner rotfästa sig. skolor. Vi hade nyligen nöjet omförmäla den som af en förening af jordbrukare håller på att anläggas i Bara härad i närheten af Lund och till töreståndare får en yngre vetenskapsman vid det skånska universitetet. Om ett annat ej mindre lofvande företag i samma riktning ha vi i dessa dagar erhållit kännedo Man har nemligen berättat oss att i Vinslöf i närheten at Kristianstad två unga medborgare af Lunds universitet, förnämligast på tillskyndan af den för folkupplysningen så varmt nitälskande d:r Bergman derstädes, beslutit till hösten upprätta en folkhögskola, dels för egna medel och dels för medel erhållna genom subskription bland ortens allmoge. Detta är ett sätt att gripa saken an, som vi måste anse synnerligt lyckligt och som säkert skall hafva den bästa framgång. Skola nu de andra provinserna i vårt land, der en välmående allmoge känner behof af en högre bildning än den folkskolorna kunna meddela, vilja stanna efter systerprovinsen? Vi tro det ej. Exemplet skall säkert här, som alltid, mana till eftertöljd och alltmera i samma mån kännedomen om dessa skolors värde Ett högst väÅsendtligt vilkor tör sakens framgång är dock att j L erhålla föreståndare och lärare som ega de egenskaper, hvilka denna art af skolor till följd af sin egendomliga inrättning och syfte, mer än andra fordrar. Det är oss i detta afseende ett verkligt nöje att fästa uppmärksamheten på det om ett ädelt och varmt intresse för saken vittnande tillkännagifvande en dansk folkhögskoleföreståndare, som om somrarne vistas här i landet, hr kandidaten Kragballe, låtit införa i dagens nummer af

17 juli 1868, sida 2

Thumbnail