Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 2

ed otrolig lätthet åtskilliga ämnen, hvari hon kände eller ansåg sig hemmastadd, skildrade sällskapsnöjen, teater och litteratur i ett andedrag på ett ofta ytligt men stundom rätt pikant sätt och tycktes ej finna misshag i den roll, hon sålunda spelade. Alma lyssnade med undran på denna brokiga vältalighet och var rätt belåten med att ej behöfva bidraga synnerligen till samtalet. Omsider kom kongl. sekter Lindenstråle och slog sig ned bredvid de unga flickorna, blandande sig i den i gång varande konversationen. Denne herre rigtade äfven nu sina ord företrädesvis till den unga arftagerskan och sökte utforska hennes omdöme och tycke rörande, snart sagdt, alla de ämnen, som kunna intressera en väluppfostrad flicka i det nittonde årbundradets sednare hälft. Han lät sin qvickhets fyrverkeri lysa oafbrutet och hade i Oetavie en beundrande åhörarinna, fast hon ej var den, för hvilken det egentligen afbrändes. Nu haglade repartier och roligheter, böcker och toiletter recenserades, gamla anekdoter uppstufvades, små elaka historier om personer tillhörande societeten uppdukades — ja, en och annan bit skandal serverades med all elegans och grace. Alma lyssnade halft road, halft ogillande. Omsider kom öfverstinnan P. och afbröt samtalet med dessa ord: , Bäste kunglig sekter, har ni inte, som ni lofvade, medtagit era karrikatyrer? Damerna här äro mycket nyfikna att få se dem, och jag garanterar er på förhand allmän beundran.