Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juli 1868, sida 1

nader och bör kunnat ha tillfälle att göra mina iakttagelser, som kunna lända en sådan liten nykomling som dig till efterrättelse. så att du tar dig till vara för de odjur, som lura på en stackars menniskas stråt, hvar man än rör sig.f ,Det är kanske inte så farligt som du inbillar dig; jag minns sein gammalt, att du varit fallen för att se ugglor i mossen och spöken midt på ljusa dagen. Menniskorna se ju hyggliga och beskedliga ut, och din klagan förefaller desto underligare, som de visst visat dig sina älskvärdaste sidor. Men har du verkligen varit här så länge? Hur kom det sig, att du icke stannade på Elfsunda, som du ju alltid ansett som ett verkligt paradis både vinter och sommar? J0, ser du, pappa är, som det ju heter i grundlagen, en af svenska folkets representanter, fast han, noga räknadt, väl blott representerar mamma, mig, tant Helne, onkel Jacques och kusin Göran — han är caput, som du vet, och han skulle naturligtvis upp till riksdagen och sköta fosterlandets dyra angelägenheter. Och så föll han på den kloka tanken att taga mamma och mig med sig. Månne den verkligen var så klok? Att föra sin enda dotter upp till ett tillhåll för lejon och ormar! — sannerligen tror jag, att döma af din egen skildring af Stockholm, att detta varit mindre välbetänkt.st Stygga, förståndiga Alma! — hur jag bjuder till att räsonera med dig, får jag ändå orätt, då deremot, när jag talar med de eleganta kavaljererna här, jag alltid får rätt, äfven om jag påstår, att korpen är hvit och månen en nybakad hvetebulle. Jag vore nästan frestad att med en förolämpad notabilitets hela subliraa köld draga mig ifrån dig efter att ha återkallat de vackra loford, jag egnade dig i min första förtjusning att få se dig här, men som du ändå är en af de få pålitliga och kloka personer, jag konverserat med i