muntrande. De afbrötos också ständigt af nya dansansökningar. Såsom vi redan omförmält, hade arftagerskans förväntade ankomst åstadkommit ätskilliga märkliga metamorfoser, ithy att många herrar, som längesedan gifvit kurtis och annan fäfänglighet på båten, för att med odelad ifver egna sig åt den gudinnas dyrkan, hvars altaren här utgjordes af superfina jakarandabord, och täfla om hennes rella ynnestbevis, återvände till de öfvergifna vanorna. En bland desse var den baron Hagen, hvars flyktiga bekantskap vi redan gjort. Sedan han blifvit presenterad för Alma och försäkrat sig om en dans med henne, sade han: Fröken Edelhjelm, sedan jag lyckats tillkämpa mig ett rum i den krets af mer eller mindre unga män, som en af oss vetenskapsmän välkänd naturlag dragit omkring er, vill jag begagna mig af den så visligt som möjligt, på det att jag må fästa er synnerliga uppmärksamhet vid mig. Det är blott skada, att jag sväfvar i djup okunnighet om hvad som intresserar er. Min käre baron, inföll den smärte och högväxte Lindenstråle, ,ni kan vara säker på ätt, innan ni slår upp er, fröken Edelhjelm till ära, förmodligen nyfyllda språklåda, hennes uppmärksamhet redan är fästad af ert själsfodral. Om den också: var det i början, inföll Alma tillintetgörande den uddhvassa replik, som redan sväfvade på de friherrliga läpparne, ,,så har den redan öfvergifvit det, för att fästa sig vid baronens löfte att roa mig och er naturligtvis äfven, mina herrar. Men kom ihåg, baron Hagen, att polkan börjar snart, och att ert föredrag måste genom sitt värde ersätta sin nödtvungna korthet. Jag trodde inte, att så skörda läppar kunde uttala ett så orimligt domslut. Vill ni inte ens uppgifva ett ämne? Skall jag afhandla fysionomik estetik, metafysik eller retorik? sMetafysik, föreslog Alma.