Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1868, sida 1

Sjelfviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. , Hugo, hvartill gagnar detta gäckeri? frågade Alma med förebrående allvar. ,,Iror du, atv jag glömt den bild, spegeln visade mig för en kort stund sedan? Se der sitta flickor friska som daggiga rosor och sköna som antikens nymfer. Talade du till någon af.dem, kunde det så vara, men hvad som blir. en byperbol, då det yttras till dem, blir en ironi, då det yttras till mig, och en matt och barnslig ironi på köpet. Hvarigenom har jag visat, att jag är så lätt dårad? Du kan ej dåras af något annat än af din öfverdrifna blygsamhet, sade Hugo, nästan bragt ur koncepterna genom sin kusins predikan. ,Jag skall bemöda mig att inte mer utsätta mig för ett så grymt missförstånd. Men —valsen spelas upp, och jag måste erinra dig om ditt löfte, min hulda botpredikant. De begge unga sväfvade bort och förlorade sig bland de dansande. Grefvinnan, som under en matt konversation med en något döf statsfru med knappt märkbart missnöje lyssnat till dem, såg tankfull efter dem. Knappt hade Hugo återfört Alma till hennes plats, förrän han lemnade henne, men endast för att återkomma med ett halft dussin moitiekandidater. Han presenterade dem alla för henne, som mottog deras uppbjudningar med en likgiltighet, hvilken de funno desto mindre smickrande, som den föreföll okonstlad. Några af herrarne började inleda en konversation, men svaren voro ej uppbf Sa HUT NA eh