Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1868, sida 1

Sielsviskhetens offer.) Svenskt original af Spectator. FÖRRA DELEN. ,Hvyaba? tror baron Hagen, att jag skryter? Der har aldrig funnits någon skrodör i den Plumschöldska familjen, om man också går tusentals år tillbaka, och jag skulle tro, att der inte fanns några skrodörer alls inom den svenska adeln, förrän tyska äfventyrare trängde sig in på vårt riddarhus — jaha, så är det, utan all auspelning sagdt, för jag har nog tillräckligt reda på svenska historien, för att veta det — man får minsann beqväma sig till att studera historien, när man har ett namn med så stora historiska minnen som det Plumschöldska, och då man vill riktigt bära upp det. Men för att återkomma till trågan om flickor, som blifvit kära i mig — pour revenir å nos moutons — ha, ha, ha, hör ni — pour revenir å nos moutons, så kan jag ället bevisa min sak. Ser ni fröken Tråns derborta? Hon har, parole dAhonneur, fattat ett attachemang för undertecknad, som i längden blir rätt genant. Se, hur det snälla barnet blifvit blekt om näbbet, bara för att jag inte engagerat heune till någon dans. Men vänta gerna, min dufva! I qväll är det vermländskan, penningemenniskan, som skall pröfvas, och man måste spara sig för hennes räkning. Eller hur, mina herrar? Stackars lilla debutante, vi få väl uppmuntra henne. Du talar, inföll Ländensträle med illa: doldt intresse, ,,om fröken Edelbjelm, som om en gammal bekant. Kanske du kan på förband lemna någon upplysning om denna unga dam, hvars uppträdande i afton motses med sådan otålighet ar så många mamonsträlar) Se II.-T. N:o 138.