Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1868, sida 1

Åhnej., svarade grefven vårdslöst, jag känner henne inte personligen. Men jag känner qvinnan, mina herrar, jag känner det svaga kärilet. och en mogen, stadgad man som jag, är just passande att ta sig af den stackars faderoch moderlösa varelsen, då hon nu ger sig ut i denna verld full af snaror och försåt-. Denna ädla afsigt, inföll baron Hagen med ett otvetydigt småleende, ,,är, fruktar jag, opåkallad, ty aftonens hjeltinna kommer inte redlös ut i verlden. Hon blir vaktad af en — drake, höll jag på att säga, af en tant, den välbekanta, magnisika grefrinnan Odelerantz. Drak — grefvinnan vill jag säga, lär bevaka sin sons, vär gemensamme käre vän Hugos intressen. Sedan han i sin egen och sin hulda mors tanka lyckats utbyta de ,triviala stockholmsmanåren mot en oemotståndlig kosmopolitisk turnyr, hoppas han att kunna så cernera sin unga fränka mot alla främmande inflytanden, att intet kommer att hindra honom från att utbyta sina kusinliga privilegier mot de mera inbringande äktenskapliga. Saå7? sade Silfvercrantz, i det ett halft trots lifvade hans petrificerade drag. Min käre Hugo får inte göra sig för säker på sia sak. I fall jag orkade arbeta på det hållet, vore han inte den man, jag skulle frukta, oaktadt hans rätt distiuguerade utseende. Han är chevaleresk trots någon medeltids Amadis, oaktadt all den moderna kosmopolitism, som IHagen talar om. Sådant duger rakt inte — ni kan lita på min erfarenhet. Smicker och galanteri uppbläsa våra damer och göra dem motspänstiga, men genom filosofisk likgiltighet fångar man dem i massa, liksom man tar flugor med häfven. Jag skulle kunna framdraga exempel, som — —4 Skona oss från dina segerregister, herr flugfångare, afbröt Lindenstråle otåligt. ,, Ah, här ha vi vår käre Odelcrantz! Kom och försvara dig mot den obeskedlige Hagens beskyllningar. Han