Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1868, sida 2

Göteborg den Il Juli I , Väktaren har en pastor —n—nm åter höjt de gamla klagomålen öfver de presterna ålagda bestyren med förande af kyrkoböcker. öfver tödde, vigde och döde, samt med utskritvande af en mängd prestbetyg för olika ändamål. Den ärade pastorn anför derom följande: Icke blott vid mantalsskrifningarna åligger det presten att infinna sig för att med sin hustörhörslangd kontrollera sina åhörares uppgifter om de personer som skola skattskrifvas; han måste ock till statistiska centralbyrån aflemna afskrifter af födelse-, vigseloch dödslängderna för året jemte summarisk redogörelse öfver folkmängden; till vaccinationsföreståndarne årligen aflemna utdrag af dagboken öfver tödda barn jemte uppgift på äldre barn, som icke blitvit vaccinerade, insända vaccinationsjournaler och förteckningar ötver ovaccinerade till kon:s befhde: i städerna infordra lakarebetyg ölver orsaken till hvarje dödsfall m. m. — allt för statistiska men för kyrkan främmande ändamål. För andra statens och enskildes behof fordras af honom en mängd andra uppgifter. På det att icke bouppteckningar må försummas bör han till vederbörlig domstol ingifva förteckningar ötver döde; för att ingen beväringsyngling må uteglömmas skall han granska och komplettera mantalsskrifvarens listor; om uppböråsmannen icke antraffar en skattskyldig person, skall presten intyga hans bortovaro, 0. 8. V., o. 8. v. Och hvilken mängd af betyg tillhör det icke presten att utfärda, alla sådana oberäknade som hafva något slags kyrkligt ändamål, såsom flyttnings-, vigsel-, lysningsoch hinderslöshetsattester. Om en karl vill handla med mjöl eller en qvinna med öl och kaffe, eller en lärling vill förvarfva , titeln af gesäll, så behöfva de prestbetyg. En pensionstagare i armåens pensionskassa behöfver, sor att derur ntfå hvad honom tillkommer, icke blott att aflemna egenbändigt (2) qvitto, utan preistens intyg, att han lefrer. Skall ett dödsfall införas i en större tidning beböfs (2) prestens intyg att personen är död. Stundom fordras att presten skall intyga icke blott hvad han vet och kan intyga ur böckerna, utan äfven sådant, som icke kan I vara af honom till örlitligen kändt, såsom förmögenhetsvilkor och dylikt. Kan man då undra, om en pastor suckar under en sådan börda, och önskar att någon del deraf måtte aflyftas? Det är, under sådana förhållanden, svårt, förmenar artikellörf:n, att vara själasörjare. Också hade för några riksdagar sedan en skommiyister, just för dessa göromåls skull, velat frånkänna pastorerne egenskapen af I själasörjare, hvilken deremot skulle i egentlig mening tillkomma komministrar och adjunkter, hvilka äro deraf (af de anförda göromålen) oförbindrade, att akta på bönen och att förkunna Guds ord-. Ins:n klagar vidare deröfver, att man, vid de sista riksdagarne, önskat befria pastorerne från sådane saker som besvälret med folkskolan, m. m., men att man