Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juli 1868, sida 1

del — upptages af skildringen utaf försattarens resa genom det af indianer genomströfvade prairiområdet från Leavenworth till Saltsjöstaden, en blick på lifvet i den stora Vestern, en öfversigt af angloamerikanarnas förhållande till indianstammarna och — hvilket väl för författaren liksom för läsaren är det vigtigaste — af en beskrifning på mormonsamhället och förhållandena inom detsamma. Vi nämde, att förf. lemnat en liten öfversigt af amerikanarnas förhållande till landets urinnebyggare. Denna är hållen i en mot de förra mycket vänskaplig anda, och förf. tyckes ha kommit till det resultat, att desse gjort hvad de kunnat för att civilisera indianerna, och det med stora materiella uppoffringar, men att detta icke kunnat låta sig göra, då indianerna afsky det lefnadssätt, hvartill man vill förmå dem, och framför allt det arbete som åligger jordbrukaren. Nästan inga af de gjorda försöken att af indianerna bilda säkerbrukare ha lyckats, enligt författarens uppgift, och om det enda undantag, han ) anför, säger han: , dessa Shawnus vid Wyandotte, hvilka ingalunda äro af indianskt blod, kunna svårligen framställas såsom ett slående bevis för möjligheten af, den röde mannens civilisation, då så t många exempel säga precist motsatsen. ÅMen finns det ej ännu ett bevis, om hvilket förf., besynnerligt nog, tycks vara okunnig. Han har nemligen intet att berätta om Cherokees, hvilka gått längre i kultur än någon annan indiansk stam, odla jord och bo i städer, som gjort sig ett alfabet, ha veckoblad, folkskolor med undervisningsböcker, biblar samt till och med antagit en ordentlig regeringsform. —Såsom skäl för misslyckandet af de sifrågavarande civilisationsförsöken anför förf. den omständigheten, att menniskan under fortskridandet från det vilda tillståndet till ett civiliseradt samhällsskick måste genomgå tre olika stadier, nemligen jägarens, herdens och jordbrukarens, samt att ingen kan godtyckligt öfvergå från första stadiet af mensklig existens till det andra och ännu mindre till det tredje, stilläggande, att det ej tillkommer oss menniskor att påskynda en sådan öfvergång, som måste vara , naturens verkt. Om något är ,godtyckligt och vågadt, så tyckes ett sådant påstående vara det. Falrika exempel från skilda trakter af jordklotet skulle kunna ådagalägga, att en sådan öfvergång såväl från jägarelifvet som från herdelifvet kan försiggå snart nog i. folid ar eu civiliseradt folks beröring med och inflytande på vilden, utan att något ynaturens verk härvid behöfver afvaktas. För att taga ett näraliggande exempel, vilja vi endast nämna, huru lätt negern, som anses vara indianen underlägsen i afseende på intelligens, lemnar jägarns lefnadssätt för jordbrukarens. Det tyckes oss temligen klart, att till grund för den obestridliga svårigheten att civilisera indianen mäste ligga något för denna folkstam karakteristiskt och icke de förhållanden och egenskaper, som äro gemensamma för alla vilda folkslag. Skarpsinniga äro författarens anmärkringar rörande det inflytande, som indianerna utöfrat på de hvita. I vestern plär man sig snart inse, säger han, ,att de båda folkstammarna inhemtat hvarandras laster, att, medan indianen kommit derhän att öfverträfla sin hvite broder i dryckenskanslasten, har den sistnämnde blifvit den röde mannens jemnlike i grymhet och list. Vidare säger han, att de fem irokesiska nationernas förbund var der: typ, efter hvilken anglo-amerikanarna bil. dade sin konfederation, och detta icke blott med afseende på unionsprincipen, utan också med afseende på de flesta detaljer. I polygamien uti Utah och i spiritualismen i norra England ser han tecken: till detta den röda folkstammens inflytande Ipå sina besegrare, då månggiftet och tron på en nära förbindelse med den omgit-. vande andeverlden utmärkt Nordamerikas vilda hörder. Hvad mormonstaten angår, så är försattarens skildring deraf förtjent af all uppmärksamhet, om ock det måste antagas, att han sor ett och annat förhållande för mycket i rosenrödt och blundar för flera af detta samhälles skuggsidor — något, som är temligen naturligt, då han vistades der blött två veckor, och då Brig-ham Young och Utahs öfriga storheter uppenbarligen vinnlagt sig på allt säts att bibringa honom de bästa tankar om stillningar. och förhållanden derstädes Fakiskt tyckes dock, att mormonerna genom dokhet, arbetsskicklighet och ihärdighet förvandlat en ödemark till ett fruktbart och vackert land, att hos dem råder maycket välstånd, att dryckenskap och flera andra laster, som utgöra de europeiska samhällenas förbannelse, icke förekomma hos dem, att ingen tillstymmelse till pauperism existerar der, och att arbetet är hedradt, så att ,, profeter, presidenter, biskopar och äladste arbeta med sina bänder ute på fälten eller i staden, bygga xaraverk, hugga timmer, taga upp rg odlingar, drifva hjordarna på betet, odla persikor, sälja band och köra sorvagnarI sanning ett praktiskt folk, dessa de sista dagarnes heliga! Om det förtryek och den förfärliga terrorism, som, enligt andra skildringar, skall herrska i Brigham Youngs kyrkostat, talar författaren icke; han gäger blott i förbigående, att Stenhouse, en af församlingens äldste och utgifeare af mormontidningea Daily Telegrapk, yttrat till honom: Hellre må en man gå till h--e än söka trotsa Brigham . Hvad månggiftet angår, så kunde fö fattaren icke förlika sig dorsed, i huru fördelaktig dager herrarne i Utah än framställde denna kusliga institution för honom, och baa yttrar till och med om sina morm.onvänner på ett ställe, om till åtlydnad af himmelens bud hvarje år en ny hustru tages, synes det mig ega ett niisstänkt tycke ar att de heliga sörja för sitt eget nöje. För öfrigt tager han mormonernas parti mot de flesta anklagelser, som riktats mot dem, och han. låter slutligen läsaren förstå, att han anser Förenta Staternas regering oberättigad att söka genom våld åstadkomma någon ändring af förhållandena och institutionerna i Saltsjödelen, För vår del kunna vi ej neka, att till grund för mr Dixaons fördalaledan on