Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1868, sida 2

SLj e.G? :::200 MR sprunget till Skandinaviens flora. Doktor L. Dahl höll derpå ett foredrag om De sinnessvaga i Norge. Göteborg den 10 Juli. Export och import utgöra ju blott hvar sitt moment i det ömsesidiga varu-utbytet mellan de skiljda länderna. Den som ingenting har att gifva i utbyte, kan ingenting få igen. Den åter, som har öfverflöd af vissa artiklar, kan derför tillbyta sig andra, som han mera behöfver eller åtrår. Den slutligen, som ingenting vill taga i utbyte, kan ej heller bortbyta något af sitt eget. bet är på dessa enkla lagar all export och import beror. Der uti ett land en ymnig produktion egt rum af artiklar, som äro inom andra länder begärliga, der uppstår en export af sådana varor, hvilken oundgängligen betingar en motsvarande import, vare sig af andra varor eller ädla metaller. Föredrager man de sednare — d. v. s. lönar det sig bättre att tillbyta sig dem — så inkomma de, ty det är ju icke svårare att införa silfver och guld, än att införa en last kafse eller socker. Föredrager man åter de förra; finner landets befolkning det vigtigare att tillbyta sig födoämnen, än att lägga sig till ädla metaller, i arbetad eller oarbetad form — så är handeln, utbytets underbara förmedlare, genast färdig att uppfylla detta behof eller denna önskan. Men man får aldrig mer än hvad som motsvarar det man lemnat i gengäld; importen och exporten måste alltid eqvivalera; vattnet sträfvar icke vissare till jemnvigt än utbytet mellan nationerna. Har alltså i ett land, under något år, ett större behof uppstått af en främmande vara, än det man förut af samma vara känt, så utjemnas saken dermed, att man får importera mindre af en annan vara. Eller hafva några artiklar blifvit fördyrade, så mäste man antingen af dem köpa mindre, eller ock importera mindre af andra artiklar. Så har, under det förra och innevarande året, Frankrike måst inköpa mycket spanmål; följden deraf måste blifva, att importen af andra artiklar måste minskas, t. ex. at jern och trävaror. När så dessa varor, till följd häraf, falla i pris, så mäste det land, som har dem att atsätta, inskränka sin konsumtion, så att dess import minskas. Har Sverge under ett år sett på en gång värdet å sina exportvaror minskadt och behofvet ökadt af någon viss importartikel, t. ex. råg, så måste landets import af andra konsumtionsartiklar minskas i förhållande dertill. Inträffar det då, att den ökade importen gällt tullfria artiklar, hvilket är fallet med rågen, så är det klart, att minskning måste inträda i de af tullen påräknade intrader. Och dessa förhållanden äro alldeles oberoende af vare sig franska eller andra handelstraktater. På samma gång det internationella utytet mellan jordens aflägsnaste folk är tt af mensklighetens största och vilsighelserikaste fenomener, råder derutinnan en solidaritet, som ingen nation kan unlandraga sig. Antag att alla nationer skulle göra gälande den gamla, men lyckligtvis utdömla, ehuru ännu såsom en gengångare då och då uppträdande, merkantilistiska saten: att hvar och en bör, köpa så litet, nen sälja så mycket som möjligt — hvad kulle deraf följa? Jo, ingenting annat än tt det blesve en allmän äflan att få ädla netaller (ty det är ju dem man vill ha i utbyte), som höjde deras pris, d. v. s. änkte alla varuvärden, hvaraf slutligen kulle uppstå allmän fattigdom och nöd. )å andra länder ej ville taga vårt jern, nåste denna handtering, utöfver landets get behof, nedläggas. På samma sätt lla andra länder. Äfven mellan folken gäller alltså den tora moraliska lagen: ,hvad du ejs ill att andra skola göra dig, göre du ejs em-. Straffet återfaller på vårt eget ufvud. Det vore en lärorik sak att följa denna olidaritet uti dess många yttringar, men!!: etta är på samma gång ganska svärt. i vilja dock anföra några momenter. ; Genom kriget i Amerika förlorade del: rut rika sydstaterna sin förmåga att. onsumera af Europas produkter, t. ex. ; f Englands smiden och Frankrikes mode1 —— ) Har ett land skulder i utlandet, som draga ntor, måste importen minskas i förhållande der-If ll, enär en del af exporten åtgår till ränteliqvi-t rna. Har åter ett land fordringar i utlandet, sä blir importen högre än exporten, såsom fallet med England. — Jemnvigten måste, inom vissa Isperioder, alltid återkomma. Till regeln måste, då varu-utbytet varit för ett nd gynnsamt, importen till siffervärdet visa sig igre än exporten, och tvertom. Om en från erge utgången trävarulast å 100,000 rdr realirar, förvandlad i kaffe, 200,000 rdr, så visar nna lyckliga affär en dubbelt högre siffra på portsidan än på exportsidan. Har lasten gått rlorad. visar den endast exnort men ingan Im lur