Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1868, sida 1

får både svälta och frysa, och jag med fördenskullSe, der står han minsann och hjelper den vackra damen ur vagnen — jag tror just, jag går bort och säger honom sanningenPojke, var stilla, säger jag dig. Men hvad modern än sade, och huru fast hon än sökte hålla qvar den lilla handen, slets den dock ur hennes, och gossen skyndade till föremålet för sin harm. Kunglig sekter, sade han med ett mod och en tillförsigt, som grundade sig på hans rättvisa sak, mamma har inte en pinne att lägga i ugnen, och mat är det så knappt om derhemma, att — — ,Det är då bedröfligt, att polisen tillåter tiggarungar att stryka omkring så här! yttrade kunglig sektern till den äldre herrn i den nyss anlända grupp, hvartill han slutit sig. Om bara herrn ville betala mamma för tvätten, så ginge det ändå an, skrek den lille ,,björnen, uppretad öfver benämningen ,tiggarunge. Men den, som förbittrades i ännu högre grad än den fattiga tvätterskans lille son, var hennes långe, ståtlige kurd, kongl. sekreterare Lindenstråle. Sedan han genom ett ögonkast öfvertygat sig om, att den familj försvunnit, i hvars sällskap han ville inträda i den våning, som han denna afton ville hedra med sin närvaro, grep han tag i gossens arm, och med en styrka och skicklighet, som skulle ha hedrat en bättre sak, slungade han honom bortåt gatan samt ilade derefter in i förstugan och uppför den trappa, som förde till den festligt upplysta våningen.