Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juli 1868, sida 1

En liten gosse, trasig och blåfrusen, men lifvad af dets vackra skådespel, som den sattige här fick njuta af för intet, stod tätt intill portgången bredvid en blek, mager medelålders qvinna, som gjorde hvad hon kunde, för att hindra honom från att komma i kontakt med de damer och herrar, hvilka passerade förbi, eller på annat sätt falla dem besvärlig. Ser mamma, yttrade den lille, ,,hur vacker och söt hon är, den der med den blåa mössan eller hvad det skall vara? Och hon såg på mig, när hon gick förbi — ja, det gjorde hon verkligen. Och den der tjocka frun sen med plymagen och herrn med den röda näs — — ,Tyst, min lille gosse — du blir bortkörd, om du inte tigerJag tiger ju som en stock, mamma lilla; jag ville bara, att mamma skulle obsalvera dem, för det är inte så godt, när de susa så här förbi, och man blir ibland så förvirrad af allt hvad grannt man ser, så att man inte vet till sig rätt. Se der kommer en annan vagn, och — ser mamma bara? — der stiga de ur, den ena schangtilare än den andra. Nej, det var då det vackraste jag nånsin har sett! Ack den, som ändå fick vara så grann en endaste gång i sitt lif — ja, mamma lilla, jag tiger ju precist som en sten — ja, då skulle jag gerna svälta många dar å rad — fast det blet kanske svårt i längden alltid, för det vore fasligt bara, om jag inte fick mat, när jag kommer hem i qväll, hungrig som jag är. Men se, mamma, på den, som kommer der. Det är han — herren, som mamma alltid kräfver för den myckna tvätten — — Tyst, min gosse! hör du inte? J0, nog hör jag och ser också, men nog är det skam, att han skall gå och vara så fin och roa sig på kalaser och sitta på schweitzerier dagen i ända -för det vet jag, att han gör, då mamma