Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1868, sida 1

efter krigsförklaringen rusa till den anvisade platsen. Sådana äro i korthet de seder och bruk som dels, efter hvad jag sjelf kunnat iakttaga, och dels enligt inhemtade uppgister, ännu existera uti detta land, hvilket civilisationen ännu ej hunnit genomtränga, ehuru man bör hoppas att i en icke så aflägsen framtid hinna detta mål. Inom de tribuner, som äro bevakade och kunna bevakas, försöker man naturligtvis att tillbakahålla dessa blodiga krig m. m.; men inuti landet, hvarest kommunikationerna ännu äro omöjliga, vet man ej hvad som passerar; till och med uti de mest. besökta trakter hafva de visat prof på sin blodtörstighet och smak för det hvita köttet, begående de gröfsta brott, såsom t. ex. helt nyligen, då de slagtat och gjort sig ett godt mål af en hel familj, bestående at 6 personer. Nidingarne blefvo upptäckta och genast afrättade utanför Noumåa. Kort derefter, uti December månad 1867, gjorde de myteri uti en tribun, dödade en gendarm jemte flera andra personer. Guvernören afsände genast, vid underrättelsen derom, en vid tillfället uti Noumea befindtlig fregatt, hvars besättningsstyrka utan svårighet ställde till ordning inom tribunen. De arbetande händer, på hvilka öns framtid till en stor del beror, äro de ifrån Frankrike utsända straffångarne, hvilka här måste tjena ut sin strafftid med att arbeta uti jorden, anlägga vägar m. m. Deras antal belöper sig för närvarande till omkring 1,500 och hafva de under sin korta vistelse — ty det är endast för 3 år sedan man börjat deras utsändande — arbetat ganska hurtigt. Det torde likväl vara mindre troligt,