Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1868, sida 1

denna folkrace. De inre delarne af landet äfvensom en stor del af norra partiet har änna ej blifvit besökt af missionärerna. Innevånarnes kostym kan uti få ord beskrifvas: den är som Ådam och Evas; det manliga könet är, som bildstoderna uti våra museer, iklädt ett fikonalöf. Qvinnorna bära en ceinture, 6 tum bred; stundom är denna gördel något förlängd baktill och tjenar dem då de vilja sätta sig. Denna ceinture, kallad på deras språk Tapa, tillverkas vanligen antingen utaf barken af ett träd, benämndt Niaouli, eller af vass och är försedd med fransar. Qvinnorna hafva alltid barmen obetäckt och visa vackra, välbildade former, dem de bemöda sig — ty koketteriet är en medfödd egenskap hos qvinnan — att väl konservera. De bekänna också sjelfva, att detta är en af orsakerna, hvarför de ofta befria sig från de moderliga omsorgerna. Det skall häraf tyckas, som kanakerna just ej behöfde mycken omsorg om sin toilette, men icke destomindre sinner man äfven ibland dessa vildar hvad vi kalla dandies. En sådan, för att vara riktigt fin, bör bära en hatt, försedd med en stor och sällsynt, hvit fjäder eller, ännu bättre, en flätad cirkel omkring hufvudet, kantad med hår af ett djur, kalladt Rousette, eller med rödt ylletyg; vidare måste han hafva ett armband (vanligen snäckarbete) ofvanföre armbågen, en snäckring omkring handlofven, strumpeband (d. v. s. utan strumpor) af Rousette-hår med en dyrbar snäcka, samt slutligen ett halsband. De förnämare personligheterna bära, utom denna kostym, en casse-tete (grof yxa eller stridsklubba), väl ornamenterad; och om han vidare bär omkring veka lifvet eu