fortsarande att tillsvidare qvarstanna, eller ock afhystes de, än med en obetydlig ersättning, än utan. Ofta använde staten deras lägenheter till boställen för skogvaktare och bortdref utan all ersättning dem, som nedlagt ett helt lifs försakelser och möda på den jord, de ansågo tillhöra sig och sina efterkommande, så mycket mera sjelfskrifvet som deras ansökningar att få dessa lägenheter stadfästa till nybyggen i flera fall legat utan vidtagen åtgärd hos landshöfdingeembetet i många decennier. Det betogade klandret öfver skogsstyrelsens i Finland många missgrepp och fel så väl i organisationen som administrationen förvillade snart opinionen i landet ända derhän, att man förnekade den så behöfliga åtgärden, att staten tagit vård om sina skogar, hvilka genom den bevakning de nu hafva i en framtid skola representera en nationalrikedom. Att derjemte så afvita förvaltningsåtgärder skett, att derigenom spehulationen hämmats och de nuvarande exportabla tillgångarne till följd deraf icke blifva tillgodogjorda, utan multna ned i skogen, är icke skäl nog för att önska de kaotiska tiderna tillbaka, då så väl förhandenvarande som framtida tillgångar härjades af ödeläggelsen, under det spekulationen tillgodogjorde endast en obetydlig del af hvad en förnuftig hushållning kunnat uthålligt gifva.