Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1868, sida 3

uti de flesta trakter hela befolkningen på kronoskogarne skulle blitvit löntagande skogvaktare och på många ställen icke ändå varit tillräcklig. Skada att hr öfverforstrådet glömde upplysa, hvar dessa billioner famnar bränsle, som det årliga trakthygget, lämpadt efter den utrönta årliga tillväxten, levererade, skulle afsättas. Den sunda opinionen beklagade dessa utopier, men, tyvärr, det motstånd vederbörande deri rönte ökade endast deras ifver. Ötver femtio unga män, de fleste uppfödda i städer och uppfostrade vid de allmänna skolorna och universitetet, voro nu spridda i landets ödemarker för att tillämpa sin genomgrundliga lärdom i forstvetenskapen. Deras vetenskap i all ära, men nog hade på dessa platser personer utan all vetenskaplighet, men med hvad dessa helt och hållet saknade, landtmannainsigter, varit bättre på sin plats och hade erhållits billigare. Den för skogsförhällandena nödiga yrkeskunskapen hade lätteligen kunnat bibringas och varit gagneligare än dessa vetenskapliga akademiska inbillningar om förhållanden, der en praktisk urskiljning och landtmannainsigter hafva en vidsträckt tillämpning. Mer än en af desse unge män inser för sent, att han förfelat sitt liss uppgift och är i hög grad malplacerad, der han är af ekonomiska skäl fastbunden för hela lifvet. Hela forststaten råkade snart i harnesk emot alla intressen den kom i beröring med. Stockspekulanterna vilsefördes af oriktiga och ofullständiga uppgifter af dessa tjenstemän, som väl kände , die Forstwissenschaft, men icke hade den 1 ( I 8 1 0 1 0 1 1 minsta bekantskap med skogsförhållandena. och sågverksindustrien, hvilken af dem betraktades med vredens ögon, ty det var ju den, som skulle afnäma hvad de blifvit satte att bevaka. i j Prisen per kubikfot å stock vid försäljningen å auktioner i skogstrakterna voro till sitt minimibelopp i Helsingfors på förhand bestämda och alltid långt öfverstigande det pris spekulanterna ansågo sig kunna bjuda. De flesta af de på grund af de rikliga förespeglingarna om stocktillgången anlagda ångsägarne i Östervotten hafva ruinerat sina anläggare, eller ock äro de åter nedlagda. Af de årligen, numera utan minimiprisbestämmelser utbjudna betydliga stockpartierna i Österbotten, der största tillgängarne finnas, säljes nästan intet, ty ingen vill numera! hafva något att skaffa med forststaten. De få anbud spekulanter gjort å stock hafva alltid af forststyrelsen afstyrkts i senaten, men af denna i ytterst få fall dock bifallits. Betydliga stockpartier, fällda på kronans bekostnad åren 1862 och 1863, för att derigenom bereda den hungrande befolkningen arbetsförtjenst, kostade naturligtvis staten mera, än de skulle kostat de enskilda spekulanterna, och till följd deraf kunna icke dessa betala det pris forststyrelsen fortfarande håller på dessa stockpartier, som skadade af långvarig väta, ännu 1866 förgäfves utbjödos. h Hvad som dock mest upprörde sinnena i emot förvaltningen af kronoskogarne var ! det sätt, hvarpå man gick till väga med i de icke såsom nybyggesinnehafvare legali-i serade inbyggarne på kronomarkerna.Dessa förklarades icke hafva någon rätt till de odlingar, hvilka de ofta under mer än ett halft sekel från far till son upp-Ä brutit ur ödemarken och opåtaldt innehaft, hvarjemte de enligt en traditionel föreställning ansågo, att då ingen egare!t anmält sig till dessa ödemarker, desamma: 2 f 4 1 6 0 8 I f 1 ) f f : j icke deras, som genom nedlagd möda och arbete under umbäranden, ofta lidande oaser i af kulturen försmådda trakter, hvilka af dessa skäl äfven erhållit de betecknande benämningarne kronoallmänningar eller öfverloppsmarker. Lagstiftningen hade visserligen icke legaliserat dessa odlingar utan nybyggesrätt, men lagskipningen och de administrerande myndigheterna hade icke allenast tolererat. utan äfven genom många åtgärder uppmuntrat dem; till exempel genom att af allmänna medel tilldela odlingshjelp, i fall ännu icke dessa odlingar blifvit tilldelade nybyggesnatur. Det är bevisligt, avt alla de lägenheter, som icke uppkommit genom klyfning af äldre hemman, tillkommit sålunda. att dessa sträfsamma, härdiga odlare, umbärande de äldre kulturtrakternas jemförelsevis lätt vunna uppehälle, stridslystna kastat sig i en mödosam kamp emot den karga naturen i ödemarken, der dittills hade den i första rummet att bekämpa de origtiga äsigterna om förödelsen och åverkan å kronomarkerna, hvilka nu efter hand afvi trades från den beskattade jorden och förklarades för kronoparker samt blefvo underkastade en sträng vård och bevakning, som numera kan antagas förekomma all åverkan i någon betydande skala. Forststaten kom dervid att börja med ofta i rättstvister med dessa icke legaliserade nybyggare eller kronotorpare, såsom de numera kallades. Stödjande sig på den skrifna lagen, men förnekande all rätt och billighet jemte kulturens traditioner, förklarade skogsstyrelsen, att dessa voro allas eller ingens tillhörighet, om brist på de nödtorftigaste lifsmedel, från!: ris och rot uppbrutit dessa fruktbärande naturens frivilliga produkter lemnat vilkoren endast för de vilda djurens tillvaro. Då den finska forststaten inrättades, ! 5 J J I —— ————— E 4