Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1868, sida 1

Från England. (Korrespondens till Vandelstidnlngei). London den 24 Juni 1868. Midsommardagen är en glädje för gammal och ung i vårt kära fosterland; här är det en vanlig arbetsdag, och det enda man vet är att hushyra, skatter, med mera skall då betalas. Dagen är härlig liksom alla hittills under två månaders tid, men sedan i Lördags hafva vi haft hvarje dag utmärkt väder, emedan präktiga regnskurar uppfriskat vegetationen. Efterlängtade voro de ock; allt ser nu helt annat ut. Blommorna lutade, men resa sig stolt upp, och spanmålen faller i pris dagligen. För att begagna dessa vackra dagar firas fest på fest i det gröna; så till exempel kom Hennes Majestät in till Buckingham Palace och var en ,lifvad värdinna vid en frukost, som började half fyra på eftermiddagen, varande några timmar. Åntingen stiger engelsmannen sent upp eller för tidigt, anmärker en af våra medhjelpare. Drottningen synes vilja nu börja lefva litet med, ty i Lördags höll hon den stora revyen i Windsor öfver skarpskyttarne, hvarvid nära 28,000 man utom de reguliära trupperna voro närvarande. En half million nyfikna funnos dessutom och allt aflopp i behörig ordning, endast publiken knotade, ehuru gladlynt, öfver jernvägsarrangementerna, derföre att man ej hemkom förr än klockan 2 på natten istället för 9 på aftonen, som man påräknat; men inte är det heller lätt för jernvägstjenstemännen att forsla en sådan massa menniskor på kort tid med samma regelbundenhet som eljest, och utan att riskera lif. Derigenom att nästan alla banor i England hafva samma spårvidd. så kunna för sådana dagar vagnar hyras; annars skulle man ej med egen materiel hinna med på den korta tid som fordras. De ofantligt långa tågen afgingo hvar femte minut, eller så fort man hann inskjuta de toma vagnarne i bangården, och dessa fylldes på en minut af den böljande, bullersamma och oordentliga menniskomassan. Polisen har ingen makt härvidlag, och att bilda kö förstär man sig ej på, eller kanske vill ej förstå, utan alla rusa på, alla vilja på en gång genom utgången, och följden är både att hinder uppstär och att det till och med är förenadt med lifsfara att komma in i kupn, för damer i synnerhet är det obehagligt, och merendels få de lemna något at sin drägt; detta oaktadt folket är af den såkallade bättre klassen. Från Abyssinien hemkomma nästan dagligen de trupper, som deltogo i fälttåget, och firas mycket på de platser, hvarest de landa. De befriade fångarne äro ocksså anlända, och man väntar dagligen generalen sir Robert Napier, som medför Theodors son, hvilken skall uppfostras i I England på drottningens bekostnad. Generalen har före sin egen afresa hemskickat de tagna dyrbarheterna, och drottningen emottog dem i går. De bestå af tre guldkronor samt den alldeles spritt nya och dyrbara drägt Theodor bar under stormningen af Magdala. Dessa saIker komma att visas i Kensington Museum för allmänheten, och vill jag då se och beskrifva dem. Stora förberedelser göras att värdigt emottaga segraren i Abyssinien; man antager att han kommer att upphöjas till lord och erhålla en nationalbelöning, bestående uti en årlig pension af 3 å 5,000 pund. Så belönas här förtjensten substantiellt. Likaledes göres heder åt sådana män af enskildta korporationer. Staden Londons stadsfullmäktige och magistrat hafva nämligen beslutat, att kalla generalen till hedersborgare at City, en heder, som mycI ket sällan tilldelas någon, och derföre r högt ansedd samt eftersträfvas äfven af kunglige. Utom borgarerätten följer en i dyrbar sabel, som skall kosta omkring fyra tusen riksdaler. Fester blifva naturligtvis gifna, likasom för älsklingen, hertigen af Edinburgh, som också väntas hvarje dag. Öfverallt förberedes tal, och nog blir han öfverlupen med deputationer, sty det är man här mycket begifven på. I Vanligen skickas mayorn, såsom ordfökrande, bållande det mer eller mindre lyekade talet, hvilket sedan i skrift och rikt utstyrdt, öfverlemnas uti dyrbara askar af guld och sammet. Det tal, som mayorn i Dover höll, då en del trupper landade der från Abyssinien, var särdeles lyckadt och nätt, ej detta ofantliga skryt, som genomgår nästan alla tidningars reflektioner öfvar datta filttår ntan häierrligt. vänligt