Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1868, sida 2

— Föra er tll Ungern, till byn, dej min far har sin graf. — Der skall ni då — långsamt, marterad af edra ohygglig: minnen. I sin bestörtning hade Wanda lemna dörren öppen efter sig. En ohygglig syn visade sig nu för hennes blickar. Bomarsund, den ryske hunden, hade följt henne fram till afrättsplatsen. Hunden hade kännt igen sin herre, oel då Kodoms hufvud föll under fallbilan, tog Bomarsund ett språng fram till honom. Hopens skri at fasa retade honom mera än det skrämde honom. Han gjorde ett språng, säga vi, nosade på det hufvudlösa liket, hvars blod sprutade öfver honom, och uppgaf ett ohyggligt tjut. Bödeln och hans biträden hade all möda att köra bort honom. Hunden stod nu i kammardörren, öfverhöljd af blod, och Wanda, som förstod sammanhanget, nedsjönk liflös på golfvet. Från denna dag berättade tidningarne åtskilliga gånger om förlorade dyrbarheters återställande till egarne på ett oförklarligt sätt. Kyrkoherden i Saint-Antoine de C. erhöll tvenne guldkärl, som hade blifvit bortstulna från hans kyrka för tio år sedan. ; Grefvinnan Nelinkine, en förnäm rysk dam, bekant mom den högre p 80teten, blef angenämt ofverraskad af att iterfå ett dyrbart perlgarnityr och ett juvelskrin, som djerfva tjufvar hade stulit från henne för flera år sedan.