Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 1

— Ah, förlåt mig, sade en person, som just inträdde i rummet, — herrn tillhör endast mig. Den nykomne var ingen annan än markisen de Bryan-Forville. Man påminner sig att herr de LarocheMaubeuge hade förfört markisinnan, och att herr de Bryan-Forville hade, etter sin skiljsmessa, gift om sig i Italien. Markisens uppförande hade föranledt talrika gissningar, men de som kände honom närmare försäkrade, att han endast afbidade sitt ögonblick. Hertigen hade bleknat. — Vi skola sedermera tala derom, sade han. Och i det han gick utför de två trappsteg, som förde upp till ingångsdörren, kastade han sig upp på sin häst. Markisen satt i sin sadel före honom. Han placerade sig midt framför de Laroche-Maubeuge för att hejda honom. — Du är ju icke gift? frågade han honom. — Nej, svarade hertigen. — Du älskade således inte min hustru? — Hvad rör det dig, som nu har gilt om dig? — Mycket. Jag har gift om mig endast för att ännu mera förena dig och Clothilde. — Bah! — Du kan endast hafva en ursäkt, — kärleken. — Jag har aldrig sökt någon ursäkt, svarade hertigen högdraget. — Ah, återtog markisen med likgiltig ton, och i det han nalkades LarocheMD fortfor han: — Du vill således icke gifta dig med Clothilde?