Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1868, sida 2

Den stolte hazardspelaren visade ej ett ögonblicks svaghet. XLV. En bröllopsnatt. Faran hade återgifvit Kodom hela hans själsnärvaro. Han förvånades, han protesterade utar häftighet. Han bedyrade att han ej förstod detts understickande, och innan han öfverlemnade, sig åt polistjenstemännen, tryckt han en kyss på Wandas panna, hvarvic han hviskade: — Underrätta Riazis! Derefter vände han sig om och sade: —Jag följer er, mina herrar. Wanda gick in i sitt rum; hon var för krossad. Det finns ett ögonblick, då man känne att allt är slut: detta ögonblick hade m inträffat för henne. Hon insåg att hon ej mera skulle åters Kodom. Men hvad skulle hon göra? Hvilket öd väntade henne? Huru undgå hädanefter det rättvis straff magyaren förberedde åt henne? Hon fattade en penna och skref ti Riazis: Kom hit, annars äro vi alla förlo rade. Hon yttrade ej ett ord om bankiren arrestering, för att ej skrämma musulman nen, den enda person på hvilken hon hå danefter kunde bygga något hopp, denn chef utan makt för ett fruktansvärdt sam fund, som hotades med undergång. Marianne inträdde sakta i rummet.