Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1868, sida 1

ner Så nen under samma tid gått jemförelsevis sså betydligt framåt i innevånaretal. A. 0. Från Danmark. (Korrespondens till iandeletidningen). Kopenhamn d. 27 Juni 1868. ,Har ni sett japaneserne? är den ståäende frågan nuförtiden; när man möter en bekant på gatan. Japaneserne arö säsonens lejon. Man kan ej gå förbi ett gathörn utan att få se plakater, på hvilka I deras prestationer afbildas, gripande in i hvarandra på ett sådant sätt; att det hela får utseendet af japanesiska eller kinesiska skriftecken; när tvenne personer stå stilla och tala med hvarandra, kan mani 9 fall af 10 vara säker på, att sämtalet rörer japaneserne, och hvar man kommer föres genast konyersationen på dem. Det är nästan en skam för hvarje väluppfor strad menniska att ej ha sett dem. Hvad är det då för märkvärdigt med dessa japaneser? torde läsaren fråga. Likna de då ej andra kineser eller japaneser? Jo, tillochmed till den grad, att man ovilkorligt får intrycket af att de bekanta goda, gamla kineser, hvilka vi så ofta sett på krukor med syltad ingefära, måste ha en mycket stor familj. Men desse japaneser kunna göra konster, och det tillochmed några, som äro ,etwas noch nie dagewesenes. Då sällskapet om ett par dagar afreser direkte till Stockholm och sålunda svårligen kommer till Göteborg, kan det måhända vara af intresse att få höra något om detsamma och dess förvridande konststycken. Sällskapet, som för första gången uppträdde i Europa under verldsutställningen i Paris förlidet år, der det gaf talrikt besökta föreställningar i Cirque Napolton, eges nog med hull och hår af ett par driftiga yankees, hvilka köpt eller rättare hyrt det af japanesiska regeringen; Hyran är ej så alldeles billig, i det amerikanarne lära fått deponera 30,000 dollars för sällskapet hos japanesiska regeringen, och dessutom förekommer i kontraktet den obehagliga bestämmelsen, att de allesamman åter skola aflevereras i oskadadt skick. Låt nu någon komma och säga, att den japanesiska regeringen ej vakar faderligt öfver sina käre undersåters lif och lemmar! Hur entreprenörerna för öfrigt ämna bära sig åt vid aflevereringen, är ej lätt att förstå, ty vid en af föreställningarne i Cirque Napolon föll en af medlemmarne ned från en hög stång och dog på stäl-I let. Efter att hafva besökt åtskilliga afli Europas hufvudstäder, har nu sällskapet e delat sig, och den ena hältten befinner ) sig för närvarande här, medan den andra! är i Madrid. Bland denna sistnämnda delll finnes äfven parisarnes favorit, den unge ! yAll right, såsom de döpte honom, emedan han, efter att ha nått upp till toppen ! af en hög stege, utstötte ett ljud, som liknade detta utrop. Det finnes för öfrigt o äfven skickliga medlemmar bland det härvarande sällskapet. Så t. ex. en ung hrif pBravo — såsom Köpenhamnarne kallat honom efter ljudet af hans skrik — hvib ken utför ett at de mest förvånande konst-s stycken, jag på länge sett. En äldre äre-J i 1 ) 1 ( ; j 4 i mr. —— Mn rr rrrrrrpppr--p —— ———— — kt ht beta 2;—2454 — V— vördig medlem af sällskapet balancerar på li benen med en hög stege, så tung, att tvenne betjenter ha svårt för att bära den. Från toppen af denna utgår en annan, mindre stege i horisontel riktning, och ytterst på ändan af denna gör den ungels hr ,,Bravo sina evolutioner: står på hufvudet o. s. v. Här kan man helt säkert med rätta tillämpa det franska ordspråket, att ,,le vrai icke alltid är ,le vraisemblable, ty den unge mannen, som är uppe i en sådan höjd, att man nästan blir styf i nacken af att titta på honom, likasom den gamle japanesaren, hvilken bär och balancerar med den enorma stegen, synas båda befinna sig förträffligt, och likasom för att gifva publiken ett bevis på, hur litet utmattade de äro, låter den gamle slutligen stegen falla och fångar gossen på fotsulorna. Den lille rullar ihop sig som en boll, och nu kastar och snurrar den andre omkring honom med fötterna så, att han fullkomligt liknar en kula, på hvilken man hvarken kan se hufvud eller ben. Samme lille ,,Bravo måste för resten flera gånger deran. I ett nummer företager han, med en skaryslipad japanesisk sabel i munnen, åtskilliga kautschuksproduktioner ofvanpå en hel stapel af små klotsar, ungefär sådana som barnen bygga hus af, och slutar med att U 4 gå ned på det sätt, att han, stående på händerna, skjuter undan klots efter klots. Men ett ännu vackrare prof på denna högst egendomliga och antagligen äkta japanesiska nedstigningsmetod lemnar han i det så ofta beskritna och afbildade konststycket med kulorna. En äldre japanesisk gentleman lägger sig på ryggen, sträcker fötterna i vädret, och ofvanpå dessa upptornas en stor mängd kulor, den ena på den andra. Aldraöfverst anbringas ett stort kar, men icke såsom de andra med bottnen uppåt, utan på kant, och ofvanpå dess smala rand gör ,,Bravo sina konststycken. Till sist ger han kulorna en spark — damerna utstöta ett ångestskri — och, ol. under! han har fattat tag i den öfversta kulan, och ofvanpå denna står gossen välbehållen, klappar i händerna och utropar ett bravo, som upprepas af åskådarne, hvilka åter andas lättare. Men det är dock icke blott i dylika halsbrytande, benoch armförvridande konststycken, som japaneserna uppträda; de förevisa äfven flera jonglörstycken, i det de likaledes på detta område aftvinga