Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1868, sida 2

wppmanar alla dem, hvilka medverkat till leras antagande, att ihågkomma de timiga och eviga straff, som hota hvar och en, hvilka antasta kyrkans heliga rättigheter. Till slutet berömmer påfven de österrikiska biskoparne och uttalar den förhoppningen, att de ungerska biskoparne skola följa sina bröders exempel; han slutar med att bedja Gud om att hämma sina fienders onda anslag och leda dem tillbaka på den rätta vägen. Att den nuvarande regeringen i Wien icke af denna allokution skall låta förmå sig att förindra sitt beteende, framgår af ministern Auerspergs förklaring i riksrådets sednaste möte den 23 dennes, som gick ut på, att regeringen skulle veta draga omsorg för, det kyrkan (biskoparne) icke eluderade statens lagar. , Neue freie Presse skrifver den 25 dennes: ,,Det är en verklig lycka för Österrike, att påfvens makt är bruten, ty eljest skulle vi upplefva svåra tider. Pius IX, huru mild hans karakter än säges vara, skulle icke ett ögonblick betänka sig på att kasta inbördeskrigets fackla in i Österrike, om blott några tusen man reste sig för hans sak. Med påfvedömet är ingen försoning möjlig, enär det fordrar ovilkorlig underkastelse. Vi tillåta oss derföre fråga: Hvad skall den österrikiske ambassadören Meysenburg längre i Rom att göra? Och hvad väntar rikskanslern Beust af hans verksamhet der? Äfven andra österrikiska tidningar uttala sig för att afbryta den diplomatiska förbindelsen med Rom. Emellertid har man fruktat för, att kejsaren skall låta de påfliga hotelserna inverka på sig. Det påstås äfven, attrikskanslern Beusts plötsliga kallelse pr telegraf till Prag på intet sätt stått i förbindelse med den czekiska frågan, utan endast varit föranledd af underrättelserna från Rom. RYSSLAND. Enligt ett telegram från Orenburg af d. 24 Juni hafva ryssarne utan motstånd besatt staden Bokhara och sålunda fulländat de turkestanska khanaternas anexion till Ryssland. AMERIKA. Mellan Förenta Staternas kongress och presidenten Joknson har en ny konflikt utbrutit, hvilken likväl egentligen blott är ett förnyande af, hvad som redan så ofta timat, nemligen att presidenten afgifver sitt veto emot kongressens beslut, hvarefter kongressens republikanska majoritet förklarar Johnsons veto för kraftlöst och ogiltigt samt dekreterar lagens genomförande. Ett telegram har meddelat, att Thaddeus Stevens lagförslag -— trots presidentens veto — med stor pluralitet blifvit antaget af både senaten och representanternas hus den 25 dennes. Stevens (det radikala partiets bekante chef i representanternas hus) hade föreslagit, att sydstaterna Nordoch Syd-Carolina, Louisiana, Georgia och Alabama ånyo skulle representeras i kongressen på det vilkor, att deras författningar aldrig kunna förändras sålunda, att de nuvarande valmännen blifva uteslutna från rösträtt. Genom de författningar, som efter kriget påtvingades dessa stater af kongressens radika parti, hafva de svarta, som i enskilde stater utgöra den öfvervägande befolkningen fått lika rösträtt med de hvita, och det är dessa röster, som det radikala partiet önskar tillförsäkra sig vid det förestående presidentvalet. I senaten gick Stevens törslag igenom med 30 röster mot 8, i representanternas hus med 105 mot 30.