Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 juni 1868, sida 1

Från Paris. (Correspondens till Handelstidningen). Paris d. 18 Juni 1808. Katalogen för årets salong upptager icke mindre än 4,213 NM, deraf 2,587 oljefärgstaflor — resten skulpturer, ritningar och gravyrer. Det är ingen lätt sak att i största hast öfverskåda endast de bista taflorna och bilda sig om dem ett litet eget omdöme — ett ,,en miniature, så att 50 å 100 af den sorten få plats uti ett vanligt trefligt bref — från långa ut-drag-na korrespondenser bevare oss! Jag vill ,,causera litet med dig på mitt vanliga sätt, legert och torrt (det förra ligger alltid i luften bär i Paris, det sednare dock blott för närvarande med anledning af en mördande hetta). Under vägen till Hlyseiska fältens palats skall du sda deleuner få till bästa ett litet utdryg af hvad en qvick författare härmdagen yttrade med anledning a Meoualjutdelningen, som redan försiggått. sröfver hafva de skarpaste och bäst spetsade pennor i Paris på sista tiden skrifvit små memoirer, och enligt hvad i allmänhet sagdt blifvit, hvaruti jag fullkomligt instämmer, så har i de olika juryerna för alla konstens brancher den fransyska M:me Justitia fått så dugtiga örfilar, att hon ej på länge, länge behöfver anlita sminkburken (annars högst modern), utan nu väl reder sig tillsvidare med sina kinders naturliga rodnad. Det var ett yttrande af Edouard Lockroy jag ville citera. Han berättar att en gammal notabel juryman sagt: ,Det der kan ej belönas, det liknar för mycket en stor mästarek. ,, Med andra ord, säger L. derefter, man bör ej medaljera sådant som är gjordt af en man med talang. Vid jury i kriminella mål gifves domen mer opartiskt, ty ingen juryman kan der säga, om tjufven eller mördaren på de anklagades bänk: , Den der är min eler. Detta är ju elakt nog,