på ynglingasinnet och som äfven kraftigt h bidraga att utveckla hågen för studier il! öfrigt. Stockholms folkskolor — jag tve-m kar ej att med största bestämdhet säga str det — stå främst i landet härutinnan. Att ke se gossarne iklädda sina uniformer: hvitag: byxor och blåa blusar samt mössor med bl gul rand, med hurtighet och precision ut-ti föra sina manövrer och göra sina handaf grepp, är i högsta grad fägnesamt. Friskt m väsen, liflig uppfattning och sträng ord-te ning äro de goda följder, som visat sig at utaf dessa nu för hvarje skola oumbärliga de öfningar. Så kunna folkskolorna nu upp-m ställa en fullt rustad trupp at omkring 600 unga rekryter. Vid afslutningarne hörde man försam-si lingarnes presterlige lärare offentligen ut-m tala sitt och allmänhetens odelade beröm m och tack för det nitiska och outtröttliga h. arbete, som nedlagts utaf lärarinnor och Ö lärare i dessa skolor och som åstadkommit de vackra resultater, om hvilka alla y. skolans sanna vänner varit i tillfälle att h bilda sig ett omdöme. k Dessa afslutningar hade å flera ställen p en allt för egendomlig karakter att här p förbigås. Jag vill derför söka att helt o kort redogöra för en af dessa högtidliga vi akter. si Följen mig t. ex. in uti Adolf Fredriks fi kyrka. Vi se här ett tusental af barn a fylla de främre bänkarne och stora mel-elangången, medan det återstående af rum-vmet upptages af den öfriga talrika publik, h som här infunnit sig utaf intresse för un-r: dervisningsväsendet. Vidare se vi den åln drige gråhårsmannen kyrkoherden Ekdahl, b som sitter fram uti kyrkans kor, omgifven li af åtskilliga andra personer. Hvilken mängd le af papper har han ej framför sig och vi-sc dare ett helt lager af såväl böcker som 1. hvarjehanda småeffekter, såsom portmonäer, li pennknifvar m. m., förvarade i lådor, korli gar o. s. v. Detta är premier till de barn, n som ej utan giltig orsak försummat skolan 8 någon dag under terminen, samt likaledes s. för dem, som visat flit och godt uppförande. s! (Dylika premier gifvas i samtliga skolorna 8. vid afslutningarne och åstadkommas genom J en härför inom hvarje församling lemnad v penningsumma.) Den ena klassen efter i den andra får komma fram, åtföljd af sina d lärare, till bordet, der kyrkoherden E. uppf läser namnen och tilldelar belöningarne s åt dem, som deraf gjort sig förtjenta. Att a antalet häraf ej var ringa, framgår der-un utaf, att öfver tvenne timmars tid åtgick s till utdelningen, hvarefter kyrkoh. E. uti s ett kort men innehållsrikt och betecknan-p de tal hemförlofvade barnen; Som poin-.t ter i detta af den kände andlige talaren a hållna föredrag var redogörelsen, hvarför s8 kyrkan upplåtits till denna akt — något h som tillförene ej egt rum och som också 8 i ett visst läger rönt opposition — men u då, som kyrkoh. E. sade, skolan och kyr-ii kan voro så nära beslägtade, att man ä kunde anse den förra som ett lärohus för a de omogne och den sednare för de mogne, s5 så hyste han för sin del inga betänklig-a heter att upplåta helgedomen för detta 8 ändamål. I Med glädjestrålande anleten emottogoÄr barnen gäfvorna, som, i och för sig obe-;a tydliga, för dem dock ega ett stort värde, n och framstod detta tydligen då de före-s visade presenterna för kamraterna, hvilka n ej kommit i åtnjutande af dylika uppmun-v tringar. Flickorna erhöllo dessutom som t belöning för flit och skicklighet i hand-k arbeten de af dem under terminen förfärdigade saker, såsom linne, strumpor m. m., och att dessa artiklar hafva dubbelt värde i hemmet, då barnen sjelfva utfört dem, är ju naturligt. Dernäst framstod afslutningen uti Katarina församling, der kyrkoh. Afzelius under Guds fria himmel höll ett anslående och vackert tal. Uti de öfriga församlingarne skedde afslutningarne inom skolans väggar, och var det intressant att höra de andliga väktarne, såsom pastor primarius Fallenius och öfriga kyrkoherdar, såsom Lundberg, Lindsten, Nordlund, Schultzberg och Grafström, flärdlöst, enkelt och allvarligt lägga barnen på hjertat vigten utaf den uppfostran, som de erbålla, samt erkännandet af samtliga lärarekrafternas nit och arbete för vinnande af detta mål. En alltför vigtig omständighet att förbigå uti denna tid, då man från ett visst häll Jägger en ofantlig vigt vid den qvantitativa religionsundervisningen i folkskolorna, var att höra kyrkoherden Grafström, vid afslutningen i Clara, yttra: att han med glädje funnit det de barn, som utgått ur nämnde församlings skola och hvilka han beredt till deras första nattvardsgång, visat sig hafva i många afseenden bättre uppfattat kristendomens läror, än de öfriga konfirmanderna. De lärarekraster, som i Stockholms I folkskolor tagits i anspråk, hafva under sednaste terminen utgjorts af 28 lärare soch 124 lärarinnor. Qvinnans förtjenstsulla verksamhet vid barnaundervisningen framstår här i sin vackraste dager. Hvad Stockholms folkskolor beträffar, har det sstörsta antalet af deras lärarinnor dels utgått från en mönsterskola, som fanns i hufuudstaden under åren 1863 64—65 och dels bildat sig sjelfva genom trägna studier och brinnande lust för sitt kall. Att dana lärarinnor inom sjelfva folkskolan låter sig också ganska väl göra, och ett sådant exempel hade man uti Adolf I Fredriks församling, der en ung skolflicka D — — — — — vo Aa OM mA FA, z: