Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1868, sida 2

Göteborg den 27 Juni. Man har i ett par af hufvudstadens tidningar åter börjat tala om emigrationen och dess orsaker. Såsom tillforene söker man å ena sidan dessa orsaker företrädesvis i våra ofria kyrkliga och sociala förhållanden — om de politiska talar man nu mudre; hvaremot å den andra sidan orsaken sökes företrädesvis i folkets oförnöjsamhet och nyhetslystnad. Den enklaste utvägen till frågans lösning ligger väl deri, att man hör hvad de atflyttande skarorna sjelfva, i allmänuet, yttra i ämnet. Gör man detta, behöfver man icke inlåta sig i gissningar, utan finner lätteligen den verkliga anledningen till det som man å båda sidor så högt beklagar. Emigranterna tala i denna sak ganska uppriktigt, och deraf visar sig, att hela saken är en fråga om en bättre uthonst. Vi få, heter det, i Amerika köpa en bördig jord till billigare pris; vi få bättre betaldt för vårt arbete, och så kunna vi både bereda oss sjelfva en bättre tillvars och en tryggad framtid åt våra bam. Och detta tal bekräfta de genom äberopande af bref från slägtingar och vänner, som gått förut, och från hvilka många srhällit dels hemskickade respengar, dels biljetter för öfverresan, köpta i någm amerikansk hamn. Detta är, försåvidt si kunna utröna, det enkla förhållandet i närvarande stund. kmellertid tro vi att emigrationens uppkomst berodde i hög grad uppå det religiösa tvånget iwm fåderneslandet. Det var den beryktace Erik Jansson och hans vänner, som föst företogo en samlad utvandring i stor skala, hvilka emigranter grundade dei ofta omtalade kolonien Bishopsbill. Tesse drogo tid etter annan flera utvandrare till sig, och så antog rörelsen allt större dimensioner, hvilka skola alltmer itvidgas, i den mån nya skaror komma ut, bervende dock väsentligen af årsväxt och andra ekonomiska förhållanden i moderlandet. Samma rörelse har länge pågått och pågår ännu i jemförelsevis sörre omfattning från Norge, än från Svege, och har nu äfven hvad Danmark ansår antagit rätt betydliga dimensioner. I dessa länder råder dock ingen religiös ssrihet, och något socialt förtryck, hvad sagstifmingen angår, förefinnes der lika litet som hos oss. Lätom oss derföre se saken sådan den verkligen är, och icke begagna densamma till att nedsätta vare sig våra lagar och institutioner, eller vår nationalkarakter. När emellertid emigrationen har sin grund i det allmänna välståndet, så gäller det att befrämja detta, med undanrödjande af allt hvad som verkar derpå förlamande. Och detta är en mycket omfattande fråga. Här möta nemligen ej blott yttre orsaker, såsom beskattning, kapitaltillgång, egendomsfördelning, militäroch embetsmannaväsen, m. m., utan äfven inre, folkets föreställningssätt, hvarigenom från näringslifvet dragas både personliga krafter och kapitaler, som kunde och borde gifva detsamma näring och växtlighet. De reformer, som erfordras till att bringa dessa förhållanden in på en bättre väg, äro genomgripande och svåra att utföra; men det är vår öfvertygelse, att man i Sverge skall skyndsammare och säkrare än i något annat europeiskt land närma sig det stora mål för en sannare och högre kultur, som tidsandan redan utstakat. Under tiden kommer emigrationen att fortfara, och den skall, i icke ringa mån, bidraga att leda oss mot det rätta mälet. Alltså kunna vi lika litet nu som långt för detta instämma i klagan öfver den stora utvandringen från vårt land. Antalet af utvandrare har ännu icke uppnått någon oroväckande höjd, då man ännu icke deraf förmärkt någon brist, på arbetskrafter; fastmer finnas många sådana, som här sakna användning. Men de stora siffrorna spela här ungefär samma rol, som i fråga om skogsafverkningen. Man ser de samlade beloppen af hvad som går ut, och förfäras öfver de stora siffrorna. Men man ser icke återväxten, eller lemnar denna obeaktad. Om under innevarande år 30,000 personer, qvinnor och barn inberäknade, komma att från Sverge utgå, så utgör detta likväl icke tredjedelen af den årliga folktillökningen; det utgör