Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 juni 1868, sida 2

nålva Vetat besta prolvet. Då Kamralne14 i början af året kommo tillsamman, afgick d ministeren, ehuru den hade majoriteten ilv kamrarne för sig och icke förut varit is strid med konungen; det förelåg såledesle intet parlamentariskt skäl att afträda. b Men hos folket hade visat sig ett temli-k gen allmänt missnöje mot tvenne under s den förra sessionen antagna lagar om för-valtningens förändring samt om en fullständig reform i skattesystemet. Till och med några mindre oroligheter förekommo. Konungen vände sig först till tvenne af de statsmän, som under den sednaste tid den spelat framstående politiska roler — Loul och Bandeira; men begge afslogo anbudet, och till slutet bildades ministeren af Avila, hvilken visat sig vara en skicklig kommissarie vid den sednaste verldsexpositionen i Paris. Under det de förra ministrarne icke hade dragit i betänkande att pålägga mycket tryckande skatter, för att betäcka det! deficit, som befanns, förklarade de nya ministrarne sig hellre vilja söka uppnå detta genom ett förbättradt system för skatternas upptagande och genom densJ strängaste sparsamhet. De föreslogo derföre återtagandet af skattereformen och bemyndigande för regeringen att göra sä-t dane mindre förändringar i förvaltningslagen, som praxis visade vara af nöden. Men dessa förslager mötte ovilja i kam-s. rarne, som icke ville underkänna sitt eget k verk, och derföre tillgrep konungen ett c medel, hvars författningsenlighet väl var något tvifvelaktig, men som måhända under de dåvarande förhållandena var den enda utvägen. Samtidigt med att upplösa deputeradekammaren och utskrissa sd nya val, förklarade han de tvenne omtvi-. siade lagarne för ogiltiga för det närva-d rande. Valen, som nu höllos, visade klart Å att regeringen handlat rätt; dessa vall t skedde i allt lugn, men med större deltagande af valmännen än förr, och dejl9 gåfvo regeringen en ansenlig majoritet, i 0 det en valförening under Lonl understöd-r de dem. Deremot inträffade kort före!v kamrarnes sammankomst mindre upptäg i hufvudstaden, framkallade at de radi-l kala under ledning af grefve Peniche, men2 de hade inga vidare följder, och ministeh ren fann i dem intet skäl till att i något! afseende inskränka den personliga eller 1 politiska friheten. Konungen yttrade, då ! han personligen öppnade kamrarne, att t man särskildt borde befrämja skolväsendet, kommunikationsmedlen samt andraallmänna arbeten, och ministrarne före8 ade dessutom förslag till ett nytt skatte-f system, som på ett — som det förmenades — mildare sätt än det förut antagna skulle tillvägabringa den från alla håll : önskade jemnvigten mellan inkomster och; utgister. Bland annat föreslogo de att! höja tullen på några vigtiga konsumtionsartiklar (socker, tobak och spirituosa); att betäcka den sväfvande skulden genom r försäljning af kyrkogods och en del af c statens skogar, samt att inskränka emr betsmännens antal. Deputeradekammaren y l I 1 valde genast med stor majoritet ministerens kandidat till president och har sedan med 98 röster mot 8 beviljat ministeren ansvarsfrihet för suspensionen af de begge förenämnde lagarne, under det pärskammaren med 22 röster mot 8 be-I slöt att ställa Peniche, som sjelf är pär, f under tilltal för högförräderi och emeller-) tid upphäfde hans värdighet, intilldess dom i fallit i hans sak. I SERBIEN. C Det har omtalats, att den unge furst i Milan Obrenotbitsch inträffat i Belgrad, men detta torde vara tvifvelaktigt, efter-i som franska tidningar kort förut medde: lat, att han ligger sjuk i Paris. Af! France för den 22 dennes erfar man, t att den serbiske gesandten Ristic samma s dag från den franska hufvudstaden begif4 vit sig till Belgrad, samt att han förut t f Å i i haft en längre konferens med utrikesministern Moustier. Furst Alexander Kurugeorgetoitsch har från sin vistelseort i närheten af Wien utfärdat en offentlig förklaring, i hvilken han protesterar mot hvarje deltagande i sammansvärjningen mot farst Mikaels lif. För öfrigt meddelas från Belgrad, att sinnesstämningen hos folket är mycket upprörd, samt att man l begär mördarnes snara afstraffande. I! staden Neusata (södra Ungern) lärer ett hemligt sällskap vara upptäckt; två af dess ledare ha blifvit fängslade. Den misstanke, som först gjorde sig gällande mot det vetenskapliga samfundet ,,Srbska s Omladina i Belgrad, har efterhand lagt 1 1 sig. Åtminstone förklarar den officiösa organen ,,Srbska Novine, att regeringen icke hyser det minsta misstroende mot det nämnda samfundet, samt att den anser sig öfvertygad om, att om äfven det skulle visa sig, att enskilda af dess medlemmar. äro komprometterade, så hafva dessa handlat på egen hand. TURKIET. Om förhållandena på Kandia skrifves! från London till ,,Kölnische Zeitung den 19 dennes: ,,Huru mycket det för två år sedan utbrutna och ännu icke fullständigt undertryckta upproret skadat Kandias maq teriella intressen, visa de af konsulemal; afgifna berättelser, som lord Stanley pottagit. Det var naturligtvis en omedabar följd af upproret, att handeln afstarnade, och ön har ännu icke kunnat hemta sig derefter. Konsul Dickson lägger så mycket större vigt härvid, som olirskörden! 1866 var utomordentligt rik och af en utmärkt qvalitet. ÄÅfven förlidet år lofvade skörden en god afkastning, men blef på grund af de fortsatta fiendtligheterna nästan alldeles förstörd. Samma öde hade silkesodlingen. År 1867 hade förbrukningen af fabriksalster nedsjunkit till hälften af det vanliga, både på grund af de inre oroligheterna, och emedan de mest betydande köpmännen — mestadels grekiska undersåter — dragit sig tillbaka till fastlandet. Enär hela byar voro ödelagda och åkrarne nedtranipade, blef det förlidet år sådt högst obetydligt säd, och plogoxarne blefvo till största delen slagtade till föda för antingen insurgenterna eller I de turkiska trupperna. Kött var så sällsynt, att turkarne måste hemta hela fårhjordar från Mindre Asien. Eu korrespondent till ,, Morning Post, som nyligen rest till Kandia ombord på ett turkiskt krigsskepp och sett sig om på ön, särde