Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 3

öfvade ett alltför stort inflytande på den svenska publiken för några mansåldrar tillbaka för att förf. skulle vilja förbigå honom; han har också meddelat en serhans författareskap, som han lånat af Julian Schmidt. Naturligtvis visar Malmström ej blott huru de här nämda tyska författarne bedömdes i ,,Journal för Litteratur utan äfven huru våra egna dåvarande dramaturger behandlades af denne stränge domare, liksom huru de vigtigare poetiska alster, som då utgåfvos — såsom fru Vidströms och Stenhammars -recenserades deri. Sedan får läsaren äfven ett begrepp om Silfverstolpes satiriska tidskrift Läsning i ett och annat. Biografiska skildringar och karakteristiker öfver Hans Järta, Johan Olof Vallin och Johan David Vallerius — till en del anförda efter andra författare — afsluta denna dels tredje kapitel. Det fjerde kapitlet börjar med en intressant skildring af den romantiska skolans uppkomst i Tyskland af Julian Schmidt, om hvilken det dock torde kunna sägas, att denna skola bedömes något strängt, för att ej säga ensidigt i en eller annan punkt. Hvad Malmström sedan sjelf yttrar om denna skola, och ännu mera hans steckning af den svenska filialafdelningens uppträdande gentemot den franskt-klassiska skolan och öfverhufvudtaget hela dess litterära verksamhet, är, såsom vi i börheller utan all ensidighet, ehuru han, i allmänhet taladt, har rätt uti sina omdömen angående de stridande parterna. Det är obestridligt, att de unga fosforisterna gjorde sig skyldiga till grof orättvisa och verkliga dårskaper genom det oförsynta sätt, hvarpå de angrepo veteranen från Gustaf III:s lysande tidehvarf och de unga varit rådande under detsamma. Men oss deles fin och spirituell karakteristik af sjan af denna anmälan antydt, väl icke! skalder, hvilka sjöngo i den tonart, som tyckes det, som om hvad de presterade blef alltför mycket bagatelliseradt, som om det inflytande, nya skolan utöfvat, ej tillbörligt uppskattats af förfn. Få af dem, som läst de polemiska uppsatser från den ifrågavarande perioden, som förekomma i Atterboms , Samlade skrifter, torde vara benägna att skrifva under : förf:ns omdöme, när han söker stämpla dem, såsom de bedröfligaste och otympligaste försök i denna väg, om än det måste erkännas, att den unge fosforisten icke var vuxen en så fruktansvärd motståndare som Leopold. wch att i likhet med Malmström antaga, att , allt hvad Polyfem, Phosphorus och Kalendrarna uträttade för reformens sak är en ren obetydlighet mot det, som uträttades genom den i följd af I utgifvandet utaf ,, Bibliothek der Deutschen Classikerallmänblifna läsningen af Schiller och Goethe, vore väl en öfverdrift, om man än billigtvis bör erkänna det stora och välgörande inflytande, som studiet af den tyska skaldekonstens begge heroers arbeten utöfvat på allmänheten och särskilt på poesiens utveckling i vårt land. Å andra sidan är det obestridligt, att den skildring af de fosforistiska titanernas kamp mot den franskt-klassiska Olympens gudomligheter är, i sin helhet tagen, förträfflig och af stort intresse för alla dem, som önska att bilda sig en närmare föreställning om den tidens märkliga tilldragelser på det litterära området. Malmströms förmåga att karakterisera de särskilda författarnes begåfning och skaplynne förnekar sig icke heller här, och de detaljer rörande den litterära fejden, som han meddelar, och de med synnerlig urskiljning om ock stundom väl mycket i den gamla skolans intresse gjorda utdragen af såväl uppsatser som poemer förlytta läsaren in i sjelfva stridstumletDen uppfattning af det hela, som läsaren! får, är på det hela vemodig. Man beklagar dårskapen hos nya skolans unga kämpar att börja en kamp, som borde synts dem helig, genom så grofva angrepp mot dem, som hyllade äldre och onekligen oriktigare estetiska åsigter än de sjelfva, men man beklagar också halsstarrigheten hos Leopold och den gustavianska skolans yngre adepter att blunda för sanningen af de idäcer, för hvilka fosforisterna uppträdde, och behandla dem alltjemnt nära nog såsom för allmänna säkerheten våd-, liga galningar. Ett särskilt intresse har hvad förf:n framhåller om den kritik aföfversättningsförsök, som utgick från de begge mot! hvarandra fiendtliga lägren. Med stolthet! kunna vi framställa hvad som presterats i våra dagar till jemförelse med hvad! Wallin, Atterbom m. fl. alstrat på detta område, och äfven om man fäster afseende på den utveckling, som språket sedan erhållit, dess större rikhet och smidighet, så måste man erkänna, att om för ett halft århundrade tillbaka vårt land; egde större skaldesnillen, än det nu besitter, vår tid kan uppvisa vida större förmågor på öfversättarens anspråkslösare gebit, än som då existerade. Emellertid visar den kritik, hvarpå vi velat fästa uppmärksamheten, att man redan då insäg, huru en god öfversättning skulle vara beskaffad, ehuru man ej förmådde prestera en sådan. Å. Al Konungens Belallningshafrande algjorda mål. Skuldfordringsmål: D. 15 Juni. Emellan A. Andersson i B B. Markusson i Öfv ned löft 1 AA ndarconn 3 TA —