naste århundradet, som jordbruket börjad att repa sig, då Belgien träffades af ir flytandet af den vidsträckta rörelse ti förbättring, som vid denna tidpunkt s väsendtligt ökade alla länders rike dom. — — — Törf. afslutar den öfverblick af flandri ska jordbrukets bistoria, hvaraf vi tagi oss friheten meddela ofvanstående utdrag med följande ord: ,, Detta jordbruks fram steg härleder sig förnämligast från trenn orsaker, 1:0) innevånarnes mycket utbil dade sinne och skicklighet för åkerbruks arbeten; 2:0) den intima föreningen a jordbruket och industrien; och 3:0) slut ligen befolkningens frihet och oberoende Då man betraktar naturen hos den ej od lade jorden och man tänker på till hvil ken grad folkets välstånd har berott pi den sist anförda orsaken till framgång påminner man sig Montesquieus så rät uttalade ord: ,,Länderna hafva icke odlat: för deras bördighets skull, utan i mån a deras frihet. De feta betena på kustlandet. Egendomarne p: den starka jorden. Jordbruket på dynerna Då man nedstiger, yttrar förf:n, från de afrun dade kullar, som bilda floden Is bassin, ocl närmar sig Nordsjön, ser man framför sig vid. sträckta slätter, alldeles jemna och begränsade horisonten af en rad små kullar af en bländande hvithet. Denna kant, lätt vågformig och som tyd: ligt framstår emellan himlens blåa färg och än garnes djupa grönska, är dynerna, som skydda den låglända jorden emot oceanens vågor. Menniskoboningar äro der mycket sällsynta. Här och der märker man de röda tegeltaken på några gårdar, skyddade mot vinden af en grupp träd, som vestanstormen har böjt, alla åt samma sida; eller ock ser man klockspiran från någon by, till hältten förlorad ur sigte uti det blåaktiga töcken som alltid uppstiger från den kärraktiga jorden Landtmannabyggnaderna, lika med dem hvilka beboddes af de sjöfarande folkstammarne som beöktes af Plinius på denna samma kust, äro upprda på små kullar, som äro några fot högre begna än den under regniga vintrar öfversvämmade slätten. Här in tänga sig innevånarne med sina bjordar såsom på öar, och icke mindre afsöndrade än egyptierna under Nilens öfversvämningar, hvilka ej kunna besöka hvarandra annat än medelst farkoster. — Dessa slätter, hvilka under två till tre månader om året förete den sorgliga anblicken af ett dränkt landskap, erbjuda under sommaren en vidsträckt och grönskande synkrets, hvarest otaliga hjordar af gödboskap och hästar natt och dag beta och der man icke behöfver gå långt för att återfinna originalet till den ryktbare tjuren i museet i Haag. ,De ängsmarker, som vi nyss omtalat, tillhöra en bördig zon, som omfattar nära 200,000 tunnland, och som utsträcker sig längs Nordsjön, på en bredd af 30till 45,000 fot, från Antwerpen ända till Blauez nära Dunkerque. — — Denna zons jord består af en fast kalkartad lera, alldeles liknande den gyttja, som hafsvattnet ännu afsätter uti vikar, der det intränger. Tjockleken af alluvialbädden omvexlar emellan 1162 till 6 fot; den hvilar på en torfbädd, som i sin ordning är utbredd på sanden, hvaraf hela den återstående delen af provinsen består. Landets yta är under de höga tidvattnens nivå, och utan skydd af dyner och slussar, skulle den ännu såsom fordom vara öfversvämmad. Man måste tillochmed begagna sig af ebben, för att kunna bortföra det regnvatten som samlats i dikena och de af menniskohänder räfda kanalerna. — — — ,Hafskustens bälte betraktas i Flandern såsom en trakt med högt drifvet åkerbruk, under det att egendomarnes areal omvexlar emellan 40 till 100 tunnland. Denna jords bundna natur, som fordrar starka dragkrafter, och klimatets egendomliga beskaffenhet, minskar täflan emellan jordbrukarne och förhindrar följaktligen jordens styckning. Under det att för hela konungariket medelsifiran af jordbrukare är 80 st. på 200 tunnland, är det ej mer än 19 dylika på samma areal uti Kantonen Purnes. Den stora utsträckning, som betesmarken r intager. har stort inflytande på befolkningens thet. Såsom en sällsynt sak i Flandern påträffar man socknar, som på tvåtusen tunnlands areal icke hafva mer än 2 till 300 innevånare. Af den jord, som ligger under plogen, är något mindre än hälften upplåten till hvete, återstoden till korn, höstbönor, hafre och klöfver. — — ,Grödorna erhålla ej stark gödning, men jorden är till sin natur mycket bördig, och man erhåller lätt af den 6 t:r hvete, 6 t:r höstbönor, 12 t:r hafre och 121, korn på tunnlandet. Såsom uti alla medelmåttigt befoikade länder, iro arrendena ej mycket höga, om man gör afseende på jordens beskaffenhet. De feta betesmarkerna utarrenderas för 52 till 77 rdr tunnlandet; och hela egendomar från 30 till 40 rdr tunnlandet. Ehuru arrendeatgifterna ökats med 59 26 på tio år, åtnjuta jordbrukarne ett välstånd, som tyckes stort i jemförelse med böndernas på den magra jorden. De äta alltid hvetebröd, och dessutom tläsk flere gånger i veckan, samt oxkött vid vissa tillfällen. De äro vanligen väl klädda; qvinnorna o till och med klädda med studerad smak. De hafva bibehållit derås gammaldags klädedrägter, hvilka mycket likna dem som begagnas på Seeland, och som äfven bevisar den ursprungliga gemensamheten emellan alla de folkslag, som bebo Nordsjöns hasskust. De begagna liksom de holländska bondqvinn arna stora örhängen, bokspännen af diamanter och stora euldkedjor, allt ärtda dyrbarheter, hvilkas form härleder sig från någon guldsmed ån medeltiden. En liten halmhatt. prydd med sidenband, påminner om dem, som begagnas af qvinnorna från den normandiska kusten, liksom om döttrarne från dessa båda så aflägsna länder hade ft från deras gemensamma förfäder någon hemlig likstämmighet i klädsel. Då arrendatorn och hans hustru torgdagarne begifvit sig till de närgränsande städerna, uti deras kabriolett på höga bjul och förspänd med en liflig trafvare, ådraga sig deras skick och väsende från en annan tidsålder alltid uppmärksamhet. Emellertid börja de gammaldags klädedrägterna och de gammaldags bruken att falla i misskredit, sedan nya vägar och framför allt jernvå en som förena Furnes med