Boken består af tre afdelningar, hvar dera omfattande tvenne af de sex åker bruksdistrikter, hvaruti författaren indela Belgien, nemligen de båda provinsern Flandern, Campinen och Hesbay sam Condzoz och Ardennerna. Då äfven de knapphändigaste redogörelse för det rik; innehållet skulle blifva alltför vidlyftig fö en bokanmälan, måste vi nöja oss med at söka lemna en kortfattad föreställning on blott ett af nämnde distrikter, och vi välj: dervid Flandern, icke allenast derföre, at författaren anser dess jordbruk stå p: högsta punkten af fulländning, utan fast mer derföre, att hans upplysande skildrin gar så klart gifva vid handen hvad er kraftig, arbetsam, ihärdig och sparsan befolkning förmår till besegrande af d många och stora svårigheter, som el ogynnsam natur uppställer emot menni skans sträfvanden. Att härvid formen af ordagranna ut drag hufvudsakligast kommer att använ das, kan icke annat än vara en vinst föl den, som möjligen fäster uppmärksamheter på dessa rader. Då man vill anföra ett bördigt land talar man ofta om de båda provinserns Flanderns rika fält och feta jord. Uttrycket är vanligt, men det är långt ifrån att vara sannt. I sjelfva verket är dessa pro. vinsers jordmån sammansatt af mager lätt sandartad jord, som mycket mersg liknar Gascognes ljunghedar, än de riks slätterna i det fransyska Flandern. — — Ännu i dag, ehuru det tyckes hafva blifvit förmildradt, är dock klimatet mycket hårdare än Englands och hindrar en stor mängd af jordbruksföretag, som ärc brukliga på andra sidan sundet. Vintrarne äro skarpare, emedan den isiga östanvinden bibehåller i Belgien hela den skärpa, som den förlorar under det den öfverfar Nordsjön, innan den uppnår de Brittaniska öarne. Medeltemperaturen är 10 grader öfver nollpunkten, under Januari mänad är den 2 grader, under det att den då i England är 4 grader. Klimatet är mycket fuktigt, oaktadt det ej faller mycket regn, eller 26,9 dec.-tum på året; men det regnar mycket ofta, i medeltal vanligen en dag af tvenne, en omständighet, som skulle vara mycket gynnsam för ängarna, om ej olyckligtvis jordmånen vore mera disponerad att frambringa ljung och starr än gräsarter. — — — Efter en öfverblick öfver den höga ståndpunkt, som Flanderns jordbruk redan under medeltiden hade uppnått, hvartill den verkande orsaken får sökas uti befolkningens medfödda fallenhet för åkerskötsel och handaslöjder, hvilka båda yrken kunde utan särdeles hinder utveckla sig under den jemförelsevis större frihet, som Flandrarne åtnjöto, och hvilken de städse voro färdiga att med vapen i hand försvara, yttrar författaren: ,De flandriska jordbrukarnes öfverlägsenhet, isynnerhet uti att uppbringa den sandartade och kärrartade jorden till en god afkastning, var så erkänd under medeltiden, att regenterna tillkallade dem från alla håll för att tillgodogöra sig deras ersarenhet. — — ,Det är af dem som engelsmännen hafva lärt sig att uppföra fördämningar, för att hindra hafvets och flodernas öfversvämningar, att uppföra väderqvarnar för att uttömma vattnet, att torrl fuktig jord medelst risdiken, att odia humle, kålrötter och nästan alla grönsaker. Det är också från dem de hafva fått lära sig att anlägga artificiella ängar med klöfver och att gödsla sina fält genom att der fålla fåren, som om dagarne vistas i deras parker. Flandern var då för England det som detta sista land i dag är för Kontinenten, en nation, hos hvilken hopandet af rikedomar, förvärfvade genom industrien och handeln, har låtit jordbruket göra oupphörliga framsteg och blifva föremål för andra nationers atund och efterföljd. — — .Förtallet började då hertigarne af Bourgogne togo hand om de kommunala rättigheterna och försökte att med vapenstyrka krossa det stolta och kraftiga motstånd, som de stora industriella städerna satte mot deras despotiska vilja. Spaniens ofördragsamma och blinda ötvervälde, i det det beredde industriens och handelns undergång, gaf ett ännu sorgligare slag åt jordbruket, för hvilket det borttog dess utväg till afsättning. Utrotningskrigen, som förorsakades genom religiösa förföljelser, utblottade landet på folk, hvilket gjorde att skogar och ljunghedar ånyo intogo jord, fruktbargjord genom de föregående århundradenas arbete. — — — De oafbrutna krigen och den ovissa politiken hindrade jordbrukarne att under sjuttonde och adertonde århundradena af