uppväxande son och älskling midtemellan sig ul på bete, så regelbundet, att berättaren af denna historia ofta gladde sig åt den lilla familjens lycka. En vacker dag återvände emellertid hvarken de gamle eller deras son. Man tittade, man lyddes. Då fick man slutligen höra de gamles röster. De båda stodo utanför stadens ende bagares dörr, snattrande alldeles förfärligt, liksom hade de velat nedkalla himlens straffdomar. Genast utbredde sig det rykte, att bagaren hade annekterat den unga gåsen. Med våld dref man hem de gamle. Men andra morgonen stodo de åter utanför bagarens dörr, der deras klagoskri slutligen ådrog sig en rättvisans tjenares uppmärksamhet. Denne gjorde husvisitation hos bagaren och fann verkligen den unga gåsen, liflös och stekt, förstucken i bakugnen. Mårten-gås-dagen stod för dörren, och bagaren bär mycket på gamla bruk. Den gode mannens påstående, att den funna corpus delicti vore liket af en cochinkina-tupp, vederlades grundigt af stadens till besigtning kallade medicinska fakultet, och utan att de gamla gässen ens behötde höras, dömdes den steklystne bagaren till 14 dagars fängelse. Men hela staden anlade sorg efter den unga gåsen — d. v. s. stadens hela manliga befolkning lät skägget växa, ty med bagaren bade man ock inspärrat stadens och ortens ende barberare. Gås-paret hade alltså, såsom allmän åklagare, vunnit sitt ändamål och fått sin sons mördare öfverantvardad i rättvisans händer.