Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1868, sida 2

till sitt sofrum, men stängde dörren omsorgsfullt efter sig, för att undvika öfverraskningar. Den förgylda silfverservisen lades under sängen, hvars förhängen nedsläpptes så att de nådde golfvet, hvarigenom det var omöjligt för det skarpaste öga att misstänka dyrbarheternas dervaro. De båda stora faten och de sex tallrikar, som bankiren hade köpt, lades öfverst i kistan, som innehöll jernskräpet. Detta var den dyrbaraste kollin! Taikunens guldservis. Kistorna, som innehöllo de falska spetsarne, sylldes af urval från de sednare inköpen. De sex kistorna tillsammans erbjödo en kunglig syn. Den sluge räfven qvarlemnade emellertid, samt kringspridda i rummen, de dyrbaraste och praktsullaste af de äkta spetsvarorna. Dagen inbröt. — Det är tid att återvända till salongen, tänkte han, — mina gäster kunde gå sin väg, och seende mig borta, kunde en misstanka uppstå i deras tunga hufvuden. Han inträdde och utropade: — Dagen, mina herrar! Dagen i egen person. Van der Brocken svarade, i det han gnuggade sig i ögonen: — Nej, det är inte dagen, der är morgonrodnaden! Den förträfflige herr Baös utsträckte sina hulliga armar och mumlade: — Sultaninna Valide, jag ber er, låt mig återvända till mitt kontor! Jag är förtviflad öfver att nödgas störa er hvila, sade Kodom, men jag måste packa in.