Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1868, sida 2

nu. Glöm inte mina befsallningar, och försök att ej låta mig vänta. Psychologerna öfverensstämma deruti, att de timmar, som föregå ett stort brott, iro fulla af ångest och dval för den syndfulla själ, som har öfvertänkt det. Kodom hade äfven erfarit dessa qval och samvetsförebråelser, innan hans tanke hade öfvergått till ett fast beslut. Men från det ögonblick hans beslut var oåterkalleligen fattadt, lefde han lika lugn som hade han helt enkelt uttänkt en snillrik börsspekulation. Han superade med den bästa aptit, gjorde heder åt en viss flaska Låorille, och försökte vid desserten en butelj Moöt. Medan han drack sitt kaffe, läste han i Independance åtskilliga antydningar om förestående sallissementer inom Pariserbörsen vid slutet af månaden. Det tycks som det ännu finns folk, hvilka ruinera sig, — och ruinera andra, sade han med ett belåtet leende. — Den samla visan. Denne journalist talar om Börsens mekanism, som en skolgosse. Han har sympatier för Lombarderna; det ir hans affär. Min är för närvarande att fva, och jag tror verkligen att jag skall söra det grundligt. Han aftlädde sig långsamt, tvättade ina händer, putsade naglarne och parfynerade sig. Han gjorde sin toilett för ömnen. Hans ögonlock tillslötos fridfullt, ch om han ej såg Svedenborgs paradis i ina drömmar, såg han sannolikt Golconlas grufvor och drottning Wanda, som af honom ett småleende för en diamant. Ian behöfde endast luta sig ned för att pptaga den — (Forts.)