Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 3

Biträdena i en affär. (Ur Svensk Handelsoch Industri-Tidning.) Det är naturligtvis för en person, hvars affär har större omfång, omöjligt att ensam sköta den8 och han är derföre nödsakad att skaffa 8 räden. Valet af dessa bitraden är en sak af större vigt, än man vanligen tillägger den här i Sverge. Den egenskap, som i första rummet skall vara tillfinnandes hos ett biträde, är ärlighet. Huru man skall komma underfund med om denna egenskap finnes eller icke, derför kan man icke uppställa någon positiv regel. Man bör emellertid i ta rummet taga del af den sökandes privata förhållanden. Säg mig med hvem du umgås, och jag skall säga dig hvem du är-., är en gyldene regel. En ung man, som endast sett goda exempel i hemmet, kommer säkerligen att följa dem när han kommer ut i lifvet bland främmande. Moraliska principer äro vanligtvis förknippade med andra goda egenskaper, såsom ordning och noggrannhet. Der dessa äro tillfinnandes, kan man gerna afse något från talenten, ty denna ersättes då till en viss grad af en medfödd takt att finna det rätta. Ett biträdes yttre och det intryck han gör bör också tagas i betraktande. Kunderna fästa afseende derpå. Känner principalen med sig att han sjelf är hetsig och ombytlig till lynnet, orimlig och omedgörlig, bör han i lika hög grad önska motsatta egenskaper representerade af sina biträden. Personer med anlag för en bonpoint äro vanligen de lugnaste, magra menniskor hafva deremot oftare ett choleriskt temperament. Men magert folk hafva å sin sida vanligen den förtjensten att vara mera energiska och uthållande. Biträdena böra framförallt hafva sin principals bästa för ögonen. Och detta sker icke derigenom, att man gör hvad man skall göra, utan i den allmänna omvårdnad och positiva verksamhet, hvarför man icke får någon betalning. Många unge män hysa den åsigten, att när de arbeta den bestämda tiden på dagen, hafva de gjort hvad man har rätt att vänta af dem. Men det biträde, som under arbetstiden bokstafligt är på sin post, är en annan man. Åtskilliga principaler hafva för sed att hålla sina biträden i en ständig aktivitet, antingen de hafva något att göra eller icke. Detta är både oklokt och hänsynslöst. Ar man utjägtad, arbetar man naturligtvis hvarken med lust eller kraft. Man bör gifva biträdet all den hvila, som kan gifvas, utan skada för affären. I enhvar affär borde, enligt vår förmening, finnas en liten, men utvald boksamling, och denna skulle af biträdena få nyttjas under deras fritimmar. Tillvaron af en sådan samling skulle uppdrifva biträdets lust för läsning och skaffa honom tillgång på arbeten, som annars varit honom för dyra att anskaffa. Det är för principalen en stor fördel att hafva bildade biträden. Deras bokliga kunskaper komma alltid i och för sig till nytta, och läsningen verkar upplifvande på sinnet, på sammå gång den afvänder frestelsen till sådana förströelser, som alstra försumlighet och oärlighet. I the Bank of England, flere privatbanker samt andra affärer i England, Frankrike och Tyskland förekomma sådana för biträdena afsedda biblioteker. Att vara handelsbiträde är i allmänhet icke något särdeles inbringande. Konkurrensen, som gör det vanskligt att få en god plats, har tillika nedpressat lönerna. Det är emellertid en vigtig fråga, huruvida principalerna böra draga fördel af konkurrensen, för att tilltvinga sig billiga biträden. Bäst är det säkerligen att sjelf bestämma lönen och sedan söka ett biträde, som är vuxen platsen och belåten med betalningen. Konkurrensen bör man betjena sig af, icke för att få billigt folk, utan som ett medel, hvarigenom man har större fält att välja godt folk. Principen att aflöna de resande biträdena allenast med provision är af tvifvelaktigt värde. Det ligger då i dessas intresse att sälja till hvem som helst, i principalens deremot att endast sälja till godt folk. Resande, som äro lönade på detta sätt, kunna näppeligen hysa det intresse för principalen och affären, som de, hvilka äro fästade med årlig aflöning. En kombination af lön och provision torde vara det medel, som, på samma gång det är det säkraste, äfven utgör den bästa sporren. Man bör icke ofta byta om biträden. Finner en principal, att en man är brukbar, bör han hålla på honom. Ett gammalt biträde bör betraktas såsom en integrerande del af affären och i nio fall af tio lär det vara klokt att binda honom genom någon andel i vinsten, göra bonom till hvad man i England kallar en ,Junior partner. Att detta system icke oftare tillämpas hos oss är en missförstådd uppfattning af egen värdighet och oafhängighet. En principal beböfver icke frukta för sidovördnad, eller ingrepp i sin ställning såsom principal, derföre att han gör ett pålitligt och betrodt biträde till intressent i affären. Ett kontrakt af denna beskaffenhet är iniet äktenskap; det kan upphäfvas, om förhållandena så fordra, och säkert är det, att ju flere solida krafter, som upptagas i en firma, ju starkare blir äfven denna derigenom.