Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 2

— Jag förstår. Men det var mycket psykologie för en simpel handelsfråga. Man klappade på dörren. XXXL Mellanspel under en fin måltid. — Redan! utbrast Kodom förvånad öfver denna knackning. Det var icke herr Baös. Helt enkelt en kartong chalar att emottaga, och femtusen francs att betala. Kodom emottog och betalte. -Detta upphör då icke! utropade redaren. — Om ni fortfar, måste man tillsätta skarfvar. — Till bordet? — Nej. Till Tusen och en Natt. Medan man skämtade på detta sätt, undersökte man de fina väfnaderna, och belgiern råkade i hänförelse, då han prisade denna sin nationalindustri. — Ni lemnar ingenting qvar åt våra damer! sade han, då han omsorgsfullt åter hoplade chalarne. I detta ögonblick hördes i trappan, — ty dörren stod halföppen, och endast ett förhänge afstängde rummet från grannarnes blickar, — tunga, afmätta steg, åtföljda af stötarne från en käpp. — Det är den efterlängtade bollen, sade Van der Brocken. — Jag förbereder er på att han väger nitton lispund. Herr Baös var en ståtlig gubbe, som inträdde leende, hvarvid man kunde se hans ännu utmärkt vackra tänder. Han gick fram till sin vän redaren och tryckte bjertligt hans hand. — Se der fingrar, skapade för att utdela välsignelsen, sadekVan der Brocken;