Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 2

meddela de dervarande tidningarne en mängd enskildheter. Den 9 dennes om s. m. besökte prinsen flera af hufvudstadens kyrkor och konstsamlingar. Om middagen var diner hos hertigen af Gramont; om aftonen bevistade prinsen med sin svit representationen på Carlteatern, der Offenbachs operett ,De sköna qvinnorna i Georgien uppfördes. Dagen derefter besåg prinsen flera militäretablissementer, hvaribland kavalleriskolan, i hvilken 36 kavalleriofficerare utförde en skolridt, samt den stora Frans-Josefs-kasernen, der tvenne infanteriregementen voro uppställda i parad. Prinsen undersökte mycket noga kasernens inredning, truppernas utrustning, förplägning 0. s. v. Antalet af de petitioner, som ingått till prinsen, lärer vara så stort, att en embetsman af franska legationen blifvit anställd med det särskildta uppdraget att genomläsa och sortera dessa bref. Då prinsen den 10 om morgonen reste ut, ropade folkmassorna: ,, Vive la dynastie Napoltonienne! Den 11 voro prinsen till ära på lustslottet Laxenburg arrangerade en del festligheter, såsom: gondolfart, fyrverkeri, bengalisk belysning o. s. v. Resan till Prag var bestämd till den 14, men man trodde i Wien, att han endast skulle uppehålla sig der några timmar och återvända med iltäget om natten. Den 18 dennes väntas han till Pesth. Af denna anledning har general Klaphla i sin organ, ,,Szazadunk, lätit intaga följande artikel: ,, Om kort tid skall prins Napoleon inträffa i Pesth. Låtom oss önska honom välkommen i vår krets. Vi göra skillnad mellan prinsens person och kejsarens regeringsprinciper, hvilka sistnämnda vi högst sällan kunna a. Om vi — i det vi följa vår se och göra afseende på vårt fäderneslands intressen, som kräfva fred — mången gång skarpt måste anfalla den kejserliga politiken, så är detta ett helt annat förhållande, och vi förvexla aldrig dermed prinsens person eller hans personliga åsigter, enär han, såsom bekant, är anhängare af liberalismen och framåtskridandet. Vi kunna aldrig förgäta den tacksamhet, som vi äro skyldiga prins Napoleon, hvilken beständigt och oaflåtligt verkat och ännu verkar i de förtryckta nationernas intressen. Under våra 18åriga lidanden — från år 1849 till den dag, då den ungerska konungakröningen skedde — hade vår nation städse en vän och tröstare i prinsen. Det deltagande han visat vårt fädernesland och våra i utlandet lefvande landsmän har aldrig svalnat. Mot oss och sig sjelf har prins Napoleon städse varit trogen. Såvidt vi veta, är prinsen äfven den, som i Frankrike på det skarpaste motsätter sig krigspartiets politik och på det kraftigaste verkar för, att det mellan Frankrike, Preussen och den ÖsterrikiskUngerska monarkien kan komma till en öfserenskommelse. som sätter en stark damm emot den sig dagligen alltmer utbredande moskovitismen. Lätom oss derför bjuda prinsen välkommen på den ungerska jorden, der han helt visst skall möta den största sympati! ENGLAND. Ehuru kabinettet Disraeli väl icke under den närmaste framtiden synes komma att afgå, sysselsätta sig likväl de engelska tidningarne med det kabinett, som skall esterfölja. Så heter det bland annat: ,Lord Stanleys eventuelle efterträdare, den blifvande utrikesministern under Gladstones presidentskap, känner man ännu icke. Clarendon och Granville äro de enda kandidatnamn, som man får höra för denna post, ty om lord Russell och Layard talas icke mera, och utom dem finnes ingen enda i hela det stora liberala partiet, som förvärfvat sig rätt till nämnde post. Om Gladstone skulle vara obenägen för Granville eller Clarendon, måste han söka en utrikesminister bland de i utlandet befintliga diplomaterna; i parlamentet skall han icke finna en sådan, minst på underhnsets bänkar. Antingen skall Childers eller Göschel blifva skattkammarkansler, detta är temligen bestämdt. Den förstnämnde har större popularitet i underhuset, likväl har Gladstone alltid visat mycken förkärlek för Göschel, hvilken förmodligen har så många motståndare endast af det skäl, att han med en sällspord hastighet kommit fram före mängden. För krigsoch marinministererna finnas snarare för många än för få passande kandidater, och i afseende på dessa poster skall den blifvande premierministern hafva ondt af det alltför stora öfverflödet. Ännu svårare skall! det blifva att finna de rätta männen för de indiska och kolonialministererna. Brights namn nämnes visserligen ofta i förbinAdaolca mad dacca hanna naoctane 1 lan