Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 2

vad att man i morgon likväl skall tala om vårt öfverdåd. Men två sällträn äro ej tillräckligt för ett parti, det behöfs åtminstone en boll. Jean Sbogers smålog. — Om jag vågade, — med all vördnad för er, min herre, — yttrade han tveksamt. — Hvad behagas? — Jag var nära att begå en dumhet, tänkte värden. — Dessa stora herrar tycka ej om att man blandar sig i deras underförstådda tankar. Plötsligt slog han sig för pannan likt en man, som får en ljus ide. — Om jag ej misstar mig, önskar herrn återvända till Brässel så snart dess aflärer äro afslutade. — Ja, alldeles riktigt — Jag tror mig ej vara indiskret, om jag påminner herrn att jag fått dess uppdrag att göra mig underrättad om assuranskompagnierna? — Det är ingen indiskretion, min hederlige mästerkock. — La Compagnie generale anses som det solidaste i vår stad. Herr Van der Brocken kan intyga det. — Ja, och det skulle vara klokast att assurera en så dyrbar sändning. — Det har äfven varit min tanke. Men som ni saknar referenser rörande mig, är det tids nog att tänka derpå i Brässel eller Paris. — Åh, alla nödiga referenser innefattas i de fem bokstäfverna af ert namn, herr Kodom. Likväl skulle man vinna tid, om man uppgjorde saken här, och ni vet att tiden hastar. Det skall ske som ni önskar. Här,