Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 1

naderna deremot minst 4 skillg. en summa så orimligt liten, att ingen på grund af bidragens storlek kan skygga tillbaka för att ingå i föreningen. Dess kapital består af aktier på 5 rgsdlr. danskt, och hvarje medlem måste förbinda sig att taga minst 5 aktier, hvilka han antingen kan betala genast eller med tillhjelp af sin veckoinsats och räntorna derå, eller ock på så sätt, att hans andel i behällningen godtskrifves hans konto i föreningens böcker. Efter enhvars tillskott beräknas honom nemligen 5 procent årligen af öfverskottet såsom hans andel. I öfrigt användas af detta öfverskott 2!(, proc. årligen till anskaffande af nyttig läsning och till åstadkommande af en gemensam samlingslokal; vidare 1 proc. årligen till en reservfond och slutligen 10 proc. af inventariets värde till dettas amortering. Resten, som derefter återstår, kommer åter föreningens medlemmar till godo, derigenom, att den fördelas mellan dem i förhållande till det belopp, för hvilket de under årets lopp gjort inköp, hvilket utvisas genom deras motböcker. Äfven ickemedlemmar, som köpt hos föreningen, 1å fördel af detta sistnämnda öfverskott, men naturligtvis efter en mindre skala än medlemmarne. Enligt den sednaste berättelsen, af Augusti 1867, hvilken således redan ligger något tillbaka i tiden, hade föreningen under de 3 sista qvartalen sålt varor för ett belopp af 6, 86 rgsdlr 3 mark; medlemmarnes sammanlagda insatser tills den 1 Augusti utgjorde 1,328 rgsdlr 4 mark, hvaraf dock åter utta agits 343 rgsdlr 1 mark, så att föreningens verkliga driftkapital var 955 rgsdlr 3 mark. ! Efter afdrag af alla utgifterna, sedan 5 proc. ränta at tillskotten godtgjorts hvarje medlem och sedan de olika fonderna erhållit hvad som tillkommer dem, återstår ändock en summa af 404 rgsdir 1 mark såsom behållning att fördelas mellan medlemmarne. Detta är ungefärligen att så 50 å 60 procent på sina sparpenningar. Föreningen är alltså ingen dälig sparbank, och flera arbetare ha också uttalat sin glädje öfver att, medan de eljest under vinterns lopp brukade åsamka sig en hel del skuld, hvilken de måste arbeta en stor del af sommaren för att afbetala, innan de kunde börja att samla litet åt sig sjelfj, va, så hade de nu betalt kontant allt hvad s de köpt och hade ändå innestående i föreningen 10 å 12 rgsdlr, en summa, som 4 mången af dem försäkrade sig aldrig förr , ha egt. För en och annan var det kin-J. kigt nog att skola betala allt kontant — ty detta är naturligtvis en af föreningens hufvudprinciper — men härvid kom det!, dem till stor hjelp, att de af föreningens kassa kunde låna sina egna penningar, och under loppet af vintern hade på detta sätt 1 varit utlänta 150 rgsdlr. 1 Den 1 November 1866 öppnade föreningen sin handelsbod, der allt möjligt tillhandahålles, endast med undantag af spirituosa. Den började med ett varuförråd! af 1,500 rgsdlrs värde, kontant betaldt med tillhjelp af ett utaf föreningen stistadt län. Till firande af dagen hölls en Söndagsaf-f ton ett litet sällskapssammanträde efter 1 1 1 1 G f f 1 8 f 1 engelskt mönster, i hvilket föreningens medlemmar med sina hustrur och barn deltogo, den simplaste dagakarl tillsammans med stadens embetsmän. Omkring 250 personer hade infunnit sig, alla högtidsklädda och alla strålande af glädje. Trakteringen bestod endast af kaffe och hvetebröd, och tiden tillbragtes med tal, sång och samtal; men mångamenade! detta oaktadt, att det var den gladaste afton, de på länge haft, och man öfverenskom att på liknande sätt samlas en gång hvarje qvartal. Men motståndet uteblef ej. Så snart föreningen öppnat sin handelsbod bröt det!: löst ,med pukor och trumpeter. Insända uppsatser i stadens tidning, hotelser af köpmännen, ja tillochmed en smädevisa voro de medel, genom hvilka man försökte afhålla arbetarne från att ingå i föreningen. !i Värst var, att köpmännen hotade att afbryta all förbindelse med handtverkarne; 6 det uttalades öppet såsom köpmärnenas igt att utdrifva arbetarnel, på det de 8 nåtte kunna få det nöjet att förldara, det s1 de, som qvarstodo, ej utgjorde en ,arbe-Jl I Li tareförening!. Men deras bemödanden ville ej lyckas; för hvarochen, som utträdde, anmälde sig tre till inträde, cch i uera falllä blef följden tillochmed, att handtrerkarne blefvo oberoende af köpmännen. Såsom f exempel uppå, hvilka medel som användes,! må anföras, att de vägrade en smed, som c f f 1 inträdt i föreningen, att afköna henom i hune spadar, hvaraf han sålt för 11a 8sdlr årligen till köpmännen, byilka äter afyttrade dem till bönderna. Följden häraf blef emellertid endast, att smeden för fram-c tiden sjelf säljer sina varor till dessa. De invändningar, som gjorts mot föreningen, s äro alldeles desamme som de, hvilka fram8 kommit i England, och visa tydligt nog, le att motståndarne ej ha den aflägenaste för 8 a reställning om sakens verkliga betydelse. Ännu återstår att betrakta huru föreningen ordnat den vigtiga saken att hålla kontroll med sina tjenstemän, Dessa äro, utom förmannen, ea Sekreterare, en kassör och l en handelsföreståndare, af hvilka de bådalc sistnämnda äro afltönade. landelssörestan-l daren förestår naturligtvis boden och emottager de varor, hvilka han skall försälja, f efter bestämdt mått och vigt, hvarom han e sjelf måste förvissa sis vid emotiagandet, samt till ett beräknadt först ljningspris, s hvilket han sjelf åter måste erlägga till s