Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1868, sida 2

stora salongen, som gränsar intill mitt sofrum. — En salong för fyratio kuverter, sade herr Sbogers med en viss stolthet. — Det är mer än hvad som behöfs för tillfället. Bärarne nedstego. Kodom betalade dem och skyndade till sitt rum. Sbogers följde honom och öppnade båda dubbeldörrarne till den begärda salongen, — Ljus i alla kronorna och lemna mig ensam tills vår redare kommer. Om varorna anlända, låter ni furnissörerna vänta. Värden fogade sig militäriskt efter denne öfverlägsne gästs order. Det plef en verklig illumination. Man kunde tro sig vara i Saint Leopold. — Bra; gå nu. Då Kodom befann sig ensam, befriade han sina hyrda, förgylda silfverkärl från deras gazomhölje och uppställde dem theatrallskt på det stora bordet, som rymde fyratio kuverter. På ett stort konsolbord, som stod under den största spegeln, utströdde han, med studerad vårdslöshet, bref, takturor, högar af guldmynt och packar af banknoter. Derefter upplyftade han locken till kistorna med spetsarne, men utan att bära ut dem i den upplysta salen, och qvarlemnade dem midt i sofrummet i ett förigtigt halfdunkel, som ej tillät att urskilja något annat än varornas mängd. Sedan dessa åtgärder blifvit vidtagna, Wättade Kodom sig med en engelsmans! omständlighet. Han nalkades en spegel och ordnade sitt hår, hvilket bade blifvit!