Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1868, sida 2

utan vidare ceremonier, i de öfriga fyra kistorna. I den sista nedlade han dessutom allt det jernskräp, som återstod honom. Flickans röst hördes nu utanför dörren, och Kodom öppnade. Hon var åtföljd af tvenne herkuliskt byggda karlar. Kodom utpekade för dem de båda kistorna han märkt med sin pennknif, och de upplyitade dem likt fjädrar. — Varsamt, för tusan! utropade han, — det är bräckliga saker. Sedan allt blifvit nedburet, ville bärarne visa sin ifver och skynda sig. — Håll jemna steg med mig. Sakta, — till herr Sbogers hotell. Jean Sbogers framträdde, iklädd sin högtidsdrägt. Han anade att hans kök snart skulle tagas i anspråk. Då han märkte Kodom, föregången af sin kolli-kärra, lik Indiens rajahs, som resa med alla sina möbler, kände hans hänryckning ej längre några gränsor. Han bugade sig som inför en turste. — Herr Van der Brocken skall ej unlerlåta att infinna sig till det möte ni nar gjort honom den äran att föreslå. — Vid hvilken timma kommer han? — Precis klockan sex. — Hur lång tid bar jag på mig att sasta en blick i dessa kistor och göra itet toilett? Den hederlige Sbogers ville ej tro sitt get ur, utan skyndade att rådfråga ett ornur vid en närbelägen gata. — Lullt en timma, herr Kodom. — Det är tillräckligt. Emedan jag kulle bli trångbodd bland alla dessa rannlåter, skall ni i qväll gifva mig den