Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1868, sida 2

detta afseende. Såsom en öfvergång till len ofta uttryckta önskan om en civilföraltning lärer man hafva för plan att tillsätta en civil-underguvernör. I gallikanska kretsar hyser man stora arhågor för de stämplingar, som Jesuiterna Rom och Frankrike förellafva mot erkebiskopen af Paris. Trots alla ansträngningar af denne prelat att genom en vis h allvarlig hållning afväpna sina motimdare, är han mer än någonsin utsatt ör deras anfall. Den ultramontana takticen består i detta fall uti att indraga erkebiskopen på området af en principstrid och inveckla honom i motsägelser med kyrkans doktriner. Men äfven obe-äknadt bitterheten mot nämnde erkebikop, sökor curian göra franska regeringen imnat omak. Så vill icke curian erkänna len till biskop i Agen (Algier) utnämnde Gerin. Som bevekelsegrund härtill uppzifver curian, att Gårin för flera år sedan icke ville tro på ett underverk i Salette, en sorglustig historia, vid hvilken en uppenarelse af den heliga jungfrun spelade en vigtig rol. ENGLAND. I Preston hafva förekommit tumulter, förorsakade af religiös fanatism med anedning af den irländska statskyrkofrågan. Sedan åtskilliga gatuuppträden egt rum, samlades engelska protestanter, prydda med sina blå och orangefärgade band, och ryckte i slutna kolonner mot inländarne, hvilka, ikaledes samlade till stort antal, väntade vid andra ändan i staden. Striden inleddes med stenkastning — de irländska qvinnorna tillförde beständigt de stridande amunition — och slutade med handgripigheter, vid hvilka tänger och jernstänger spelade en stor rol; äfven förekommo flera skott. Polisåtgärderna voro fruktlösa, hvaremot det lyckades en katholsk prest att förmå irländarne att draga sig tillbaka. )agen derpå sökte orangisterna hämnas sitt nederlag och samlades i stora massor på gatorna för att anfalla de icke mindre stridslystna irländarne. Polisen gjorde visserligen åtskilliga ansträngningar för att skingra folkhoparna; men måste draga sig tillbaka. Den inskränkte sig då till att besätta ingångarne till de gator, der katholikerna bo, till dess massorna omsider af sig sjelfva åtskiljdes, utan att hafva kommit till någon strid. SERBIEN. Om attentatet mot furst Mikael af Serbien föreligga ännu endast de telegrafiska underrättelser vi meddelat. Mordet skedde uti en park i närheten af furstens villa Topschedere, som ligger tätt vid Belgrad. Furst Mikael blef öfverfallen, då han promenerade med sin kusin Anna Constantinovic och hennes dotter Catharina. En mängd revolverskott lära blifvit aflossade mot honom från flera håll. hvarvid fursten och hans kusin dödligt sårades, under det flera af sviten sluppo undan med mindre betydande sår. Förfäran och oron i staden öfver detta attentat voro så allmänna, att militären genast beordrades att hålla sig i kasernerna och en kordong drogs omkring staden för att hindra deltagarne i komplotten att undkomma. Den 11 insattes en provisorisk regering, bestående af senatens president Marinovic, justitiseministern Leschanin och presidenten i högsta domstolen Petrovic. Nationalförsamlingen, den s. k. Skuptschina, sammanträder i Juli och skall då komma att bestå af 500 medlemmar, d. v. s. syra gånger så många medlemmar som under vanliga förhållanden. Detta sker i öfverensstämmelse med författningens bestiimmelser för det fall, att thronen är ledig, och ett regentskap öfvertager styrelsen. Furst Mikael var endast 43 år gammal. Den eventuelle efterträdare, som omnämnes i telegrammet, ir hans nevö, som är uppfostrad i Frankrike. I ett telegram från Konstantinopel heter det: ,,Porten betraktar sammansättningen af den provisoriska regeringen i Serbien som en borgen för ordningens upprätthållande och ett regelrätt återupprättande af statsmyndigheten. Allt låter hoppas, att attentatet icke skall hafva nåsot skadligt inflytande på de resultater, man förut hade vunnit. TURKIET. Som vi redan meddelat, har sultanen tagit ett steg, som kan blifva af den största betydelse för hela rikets inre utvecking, i fall det blir allvarsamt utfördt. Han har nemligen afskaffat det gamla statsrådet, som i det hela endast tjenade ill hviloplatser för afskedade ministrar och med hvilket ingenting uträttades. I less ställe har bildats ett nytt statsråd, ster det franska som mönster, hvilket skall blifva dels ett slags förvaltningslomstol, dels medverka till lagförslags ppgörande. Men hufvudsaken är likväl, ut det bland 50 medlemmar räknar 22,