Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1868, sida 2

bli förklaradt, så illa tilltygad, att hans återställande gör långsammare framsteg än prinsens. Öfverhusets president, ,länge bekant såsom den talangfullaste och ifrigaste förespråkaren för dödsstraffets afskasfande, uttalade sex dagar efter attentatet från ullsäcken den önskan: ,,att den vanvettige mördaren måtte bli hängd 50 alnar högt, på det hvar och en måtte kunna se honom, och att galgen måtte bli stående och förblifva i verksamhet tills den siste seniern blifvit utrotad. Ännu starkare uttryckte sig stiftets biskop i ett officielt cirkulär till sitt presterskap. Familjefiderna, sade den fromme, vågade efter denna skändliga gerning icke mer blicka sina barn i ansigtet, af blygsel deröfver att dessa barn blifvit födda i ett and, hvars mark bar de outplånliga spåren efter drottningens sons blod! Hela den andliga och verldsliga pressen i Austraien instämmer i denna ton. Tyvärr har det icke stannat vid dåraktiga ord. Brotet begicks den 12 Mars, och 6 dagar sednare föreslog Attorney, general för Nya Sydwales, i underhuset dagordningens suspenderande, ,,på det en bill till undertryckande af högförräderi och uppror måtte kunna i en session gå igenom alla de lagliga saserna. I ett hus af 72 medlemmar vågade blott två opponera sig mot den föreslagna åtgärden, ehuru det var notoriskt, att hela den upprorsanda, som anns i kolonien, hade urladdat sig i det af den knappt tillräknelige O Farrel aflossade olyckliga skottet. På en enda dag blef billen genomförd i underhuset, skicad till öfverhuset, äfven här antagen och följande morgon sanktionerad af guvernören i kronans namn. Den förklarar för lag, att eho, som skulle föreslå ett, om ock aldrig så fredligt och vänskapligt frånskiljande af kolonien, kommer att kännas skyldig till ,feloni och att beläggas med fängelsestraff ,,för lifstiden eller åtminstone för sju årk. Hvar och en, som förer vanvördigt tal mot H. Maj:t, eller vägrar att deltaga i en lojal toast (detta erinrar fullkomligt om kavaljersväsendet under Stuartarne), eller att taga del i en demonstration till II. M:ts ära, skall anses skyldig till en ,,förseelse, kunna arresteras utan laglig häktningsorder och ha förskyllat två års fängelsestraff. Hvarje meddelande genom pressen, affattadt i vanvördigt eller upproriskt språk, skall, om det ock skett oafsigtligt, medföra ett fängelsestraff af tre år. Denna lag, en verklig skandal för hvarje lagstiftning, har redan i Sydwales trädt i verksamhet. Det är dock icke tänkbart, att det kommer att bero dervid. I Londonparlamentet lärer sastmer i dessa dagar en interpellation i detta ämne och om så göres af nöden ett bestämdt förslag komma att framställas, för att förmå kolonialstyrelsen att inlägga ett veto mot detta farliga missbruk af kolonialsjelfständigheten.