Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1868, sida 2

— Fyratiofemtusen francs, om ni vill köpa den. Bankiren måste gå raskt till väga. Han framtog syratiofemtusen francs ur sin portfölj och lade dem på ett bord, som stod midt i rummet. Den förtjuste guldsmeden utsträckte redan handen mot summan. — Inte så hastigt, min hederlige flamländare. Jag köper icke, jag hyr. Hvad skulle endast dessa två stora fat och dessa sex tallrikar kosta mig? — Tvåtusen sex hundra francs. — Godt. Gif mig ett qvitto på de fyratiofemtusen francs jag deponerar i edra händer. Jag köper endast de nyssnämnda åtta pjeserna, resten återskickas till er i morgon förmiddag. Då återlemnar ni mig endast fyratiotusen francs. Jag hoppas att jag betalar bättre än förbundets furstar. Guldsmeden stod häpen. Köparen nalkades trappan. — Låt packa in sakerna och skicka efter en vagn åt mig. Ni är betald, och det är väl allt hvad som behöfs, eller hur? Guldsmeden förstod ej denna ypperliga affär. — Jag gissar, sade Kodom leende, — att ni söker nyckeln till denna gåta. Saken är helt enkel. Jag befinner mig i Belgien på genomresa, och jag har hyrt ett möbleradt landthus här i trakten. Det är något tarfligt. Jag ger en stor affärsmiddag i afton, och jag har ej haft tid att hemta mitt bordsilfver från Paris. Jag hyr ert, utom de åtta pjeser, som hafva förledt mig. Ar det nu klart? — Som källvatten, min bäste herre,