Article Image
Från Berlin. (Korrespondens till Handelstidningen). Berlin den 8 Juni 1868. Tidningarne i Tyskland och i utlandet fylla ännu alltjemt sina spalter med artiklar öfver tullparlamentets betydelse. Det torde derför tillåtas mig att med några ord återkomma till denna grefve Bismarcks besynnerliga skapelse. I Tyskland är man ense om, att tullparlamentet varit ett misslyckadt experiment. Det ändamål, som man ville vinna dermed, har det ej uppfyllt. Parlamentet har visserligen antagit de för detsamma föreslagna tullnedsättningarne, men hvarje gång man anmodade det att betäcka minskningen i inkomsterna genom en ny skatt, blef det gensträfvigt, och ingen vältalighet förmådde att aflocka det ens en enda thaler i form af en ny skatt. Projektet att straffa rökarne med en högre skatt för deras passion för tobak och cigarrer hade en mycket ringa framgång, och den föreslagna skatten på petroleum, detta ypperliga lysmaterial, afslogs nästan enhälligt. Detta tullparlamentets motstånd inskränkte sig ingalunda blott till de föremål, hvilka af tullförbundsrädet blifvit föreslagna till beskattning; tullparlamentet skulle otvifvelaktigt med samma energi ha tillbakavisat hvarje annat slags ny beskattning. Orsaken ligger i sjelfva institutionens ofullkomlighet. Ett parlament, hvilket, såsom tullparlamentet, skall gifva sanktion till skatternas ökande och gentemot folket öfvertaga ansvaret för den förtyngda skattebörden, utan att få utöfva någon kontroll öfver skatternas användande, ja utan att ens få pröfva behofvet af de nya skatterna, är ett parlamentariskt nonsens. I sednare hälften af nittonde århundradet får man ej göra tyska folket, som i sina enskilda stater genomgått alla phaserna af en konstitutionell förvaltning, ett anmodande, som tillochmed under medeltiden skulle ha blifvit betecknadt såsom opassande. Tullparlamentet har genom afböjandet af skatteförslagen uttryckligen afvisat anmodandet om att, liksom ett pappersmynts-tryckeri, låta begagna sig som penningemaskin. Det har derigenom räddat sin heder. Grefve Bismarck, som för öfrigt är mycket klen till helsan och ånyo för flera månader måste draga sig tillbaka från statsgöromålen, har yttrat om tullparlamentet: Jag har lagt ägget; om det ej utbildar sig efter min önskan, skall jag åter söndertrampa det. Detta skulle säkert ej kosta så mycken möda, som att lägga ägget. Men Bismarck tänker allsicke på att gifva ägget dödsstöten. Att han går ut på ett allmänt tyskt parlament, är en offentlig hemlighet. Tullparlamentet har gått honom till mötes i denna hans afsigt så långt, som den kedja, vid hvilken det var bundet, någonsin medgaf. Den minnesvärda debatt, i hvilken tullparlamentet betecknade vissa besvär öfver skattesystemet i storhertigdömet Hessen såsom grundade, och just härigenom, utöfver sin kompetens, men med Bismarcks uttryckliga medgifvande, tillade sig en politisk karakter, som vid den bekanta adressdebatten ännu ej syntes det riktigt passande — denna debatt kunde ) De hade till exempel torgbiskopar (episkopoi agoras), varu-biskopar (episkopoi hodaion) och så vidare.

12 juni 1868, sida 1

Thumbnail