Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1868, sida 3

åskådareläktaren en smal gång löper, som tjenar den uppträdande personalen till tillflyktsort. Om, som det ibland under stridens hetta kan inträffa, tjuren med ett djerft språng sätter öfver denna barrier, finner han sig också med detsamma hämmad i sin vidare framfart. Han har i den trånga korridoren för litet svängrum och är således urståndsatt att kasta sig in på publikens fridlysta område. Hornen skola förses med mjuka bollar, hvarigenom hans fruktansvärdaste vapen förslöas. ,Fäktningen kommer som det tyckes sålunda att inskränka sig till vanliga konstberidareevolutioner och skola hufvudsakligast ådagalägga toreadorernas skicklighet och vighet att undvika sammanstötning, hvartill språnget öfver tjurens horn räknas för det yppersta. I fonden midt för tjurarnes entrå uppföres en dubbelloge, afsedd för mären och underprefekten, stadens högsta embetsmän. Genom borttagandet af en lös mellanvägg kan den ifall af behof förvandlas till kejserlig. Ett par andra loger reserveras för enkedrottning Christine af Spanien, den regerande drottningens moder, som tillbringar en del af sin tid i Havre, samt för spanske generalkonsuln. Utom dessa och några öfriga reserverade loger närmast scenen, består läktaren af amfiteatraliskt uppstigande bänkar, beräk ade att inrymma ej mindre än 12,000 åskådaren.